Han är förmodligen Sveriges mest avskydda man

Det var en beklämd länspolismästare i Dalarna som i förmiddags förklarade att tipsärendet redan har gått över till Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål. Tipset kom till polisens kännedom i slutet av förra året och pekade ut Englas baneman som gärningsman bakom det ouppklarade Pernillamordet.

På grund av resursbrist, felprioriteringar eller något annat blev tipset liggande på Dalapolisens skrivbord.

Konfronterad med tung bevisning i form av jämförande DNA-prov erkände i söndags kväll Anders Eklund, den så kallade 42- åringen, att han är skyldig till det åtta år gamla mordet på Pernilla Hellgren i Falun.

När fasaden rämnade för den just nu förmodligen mest avskydda mannen i Sverige, erkände han också att han förra lördagen rövade bort och mördade flickan Engla i Stjärnsund.

Medan polisens presskonferens pågick erkände Eklund ett våldtäktsförsök i Sandviken för två år sedan, ännu ett brott att lägga till den redan digra listan av vålds- och sexualbrott som han tidigare är dömd för.

Även om det kan kännas fel i det dämpade stämningsläge som nu råder i landet, bör frågan ändå ställas hur det är möjligt att ingen inom de rättsvårdande myndigheterna, frivården, den psykiatriska vården, socialtjänsten eller vad som helst, verkar ha haft någon kontakt med denne dubbelmördare trots hans återfall i sex- och våldsbrott. Slutet på den här isande historien har vi ännu inte sett, men fler DNA-prov tagna på skändade kvinnor som överensstämmer med Eklunds kan mycket väl vara på väg in i polisens brottsutredande av hans förflutna.

Hela tanken med den nya lagen från 2006 om utökad DNA-registrering av brottslingar är att fler brott ska lösas. Tidigare fick polisen bara ta DNA-prov vid misstanke om brott med lägst två års fängelse i straffskalan. I dag är den gränsen sänkt vilket också innebär att DNA-banken omfattar ett betydligt större antal brottslingar. Det är utmärkt, särskilt som den relativt begränsade integritetsförlust det innebär att ens DNA-profil finns lagrad väger lätt jämfört med de uppenbara vinster som registret innebär för brottsoffren och för rättssamhället i stort.

Ledande experter på gärningsmannaprofiler utesluter inte att Eklund kan vara en seriemördare, en som känner behov av att döda andra människor och som gör det snarare på impuls än utifrån noggrann beräkning. Den tanken ger ingen tröst för Englas anhöriga och alla andra som sörjer henne. Men för andra kan spekulationerna tända en strimma hopp om att några fler ouppklarade mord på unga kvinnor kan vara på väg att få sin upplösning.

Denna gång sker det tack vare att en man som var nyfiken på sin nya kamera fångade en cyklande Engla på bild tätt följt av ett fotografi på Anders Eklunds röda Saab, med synlig registreringsskylt. För en gång skull har polisen haft att tacka och ta emot. Mitt i det förfärliga är sammanträffandet mellan det goda och onda så märkvärdigt att man inte kan annat än förundras.