Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Eftersom Göran Persson gjorde bort sig i Kina 1996 måste Fredrik Reinfeldt göra bort sig i Kina 2008. Att döma av riksdagsdebatten före statsministerns avresa var en del av hans kritiker så säkra på den saken att de kunde ha lämnat in en misstroendeförklaring redan innan han hunnit till Arlanda.

Reinfeldt är kvar i Kina och man ska aldrig säga aldrig, men hittills har han gäckat olyckskorparna. Vid mötet med president Hu Jintao tog han upp den kände dissidenten Hu Jias öde, och han lämnade över en lista med ytterligare ett dussin personer som Sveriges regering vill ska släppas fria.

I gårdagens tal vid det kinesisk-svenska toppmötet om företagens sociala ansvar, sade han att ”rätten att organisera sig, yttrandefriheten och avskaffandet av de värsta sorternas barnarbete inte har något med utvecklingsnivå att göra. De är universella rättigheter som måste respekteras universellt. Av regeringar och affärsliv.”

Han har givit besked om att Sverige ska finansiera en gästprofessur om mänskliga rättigheter vid Pekinguniversitetet – och i september invigs i samma stad ett centrum där svenska regeringen och Rädda barnen samarbetar för att stärka barns rättigheter. Vid flera tillfällen har han manat Kina att tänka på klimatfrågan och grön teknik i termer av framtid och affärsmöjligheter i stället för tillväxthinder.

Ska han hålla på så här blir det Filippa Reinfeldts mjukisbyxor som vänstern får anmäla till Konstitutionsutskottet.

Cynikern kan undra vad det tjänar till att en statsminister från småstaten Sverige kommer med krav och goda råd, och visst ska man ha realistiska förväntningar på vad Fredrik Reinfeldt kan uppnå. Kina blir varken en liberal förebild eller Den Gröna Jätten från ett år till ett annat. Det är inte ens säkert att Folkets befrielsearmé börjar klimatkompensera när de flyger in sina förstärkningar till Lhasa.

Men det måste ändå vara bättre att försöka än att inte göra det. Sverige kan inte göra allt, men vi kan göra lite grand, och varför låta bli? Det är som att rösta. En enda röstsedel gör föga skillnad, men det uppstår aldrig några majoriteter utan de enskilda rösterna. På motsvarande sätt får Kina aldrig uppleva något starkt yttre tryck om inte så många regeringar och opinionsbildare som möjligt är med och bidrar.

Sverige är inte heller riktigt så litet som man kan tro. Tack vare medlemskapet och det kommande ordförandeskapet i EU väger Fredrik Reinfeldts ord mycket tyngre i Peking. Det är bra ironiskt att han har uppmanats att stanna hemma just av det EU-fientliga miljöpartiet, vars företrädare i nästa andetag glatt hyllar det FN där Kina har vetorätt.

Arkiv

Fler bloggar