Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

I år är det 100 år sedan Landstormen i Stockholm bildades. Det firar det som numera heter Försvarsutbildarna på Armémuseum på lördag (där kan man för övrigt också titta på det skrotade invasionsförsvaret). Det blir säkert en glad tillställning så länge som ingen börjar tala om framtiden. Ja, i alla fall den del som gäller försvarsverksamheten.

Trots att frivilligrörelsens tyngd i det militära försvaret borde öka är det motsatsen som gäller. Det blir dessutom allt färre som får en konkret uppgift, vilket leder till ett minskat intresse för att engagera sig. Kompetens utnyttjas inte.

Å andra sidan: Varför skulle just den delen av försvarspolitiken vara klok när resten gör mig mörkrädd. Något ljus syns inte heller i tunneln – bortsett från ljusen från Putins framrusande tågsätt. Det är en militärfars, fast svart.

ÖB Håkan Syrén har vid åtskilliga tillfällen satt ned foten med besked om att försvaret inte kan spara mer/behöver tillskott av resurser. Men det enda resultatet har blivit att försvarsministern har satt ned sin fot på ÖB:s.

Försvarsminister Sten Tolgfors har gjort tummen ned för ÖB:s senaste försök att motverka den pågående malpåsefieringen som uppstår när det inte finns pengar för övningsverksamhet (bara en mindre del av den begärda omdisponeringen från materielkontot har beviljats).

I dag lämnade Tolgfors besked om ytterligare en besparing på materielkontot för nästa år på 650 miljoner kronor; en viss lättnad innebär det dock efter 130 miljoner får omdisponeras till internationella insatser.

Tolgfors har inte i ord men väl med sina gärningar visat att han inte har förtroende för ÖB. Mot bakgrund av uttalanden om konsekvenserna för försvaret gäller sannolikt detsamma Håkan Syréns uppfattning om försvarsministern. Sitter karln fastklistrad på chefstolen? Det är i alla fall en gåta att han inte lyfter.

Arkiv

Fler bloggar