Claes Arvidsson
Hur har det kunnat gå så illa? Gissningsvis haglade svordomarna på socialdemokraterna partihögkvarter i går. Detta sedan den första utvärderingen av Vårdval Stockholm nu har kommit.
I Agenda för några veckor sedan möttes Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt till debatt om Vårdval Stockholm. Sahlin rallarsvingade. Det som händer i Stockholm är inte lokalpolitik, utan ett uttryck för just det som den borgerliga alliansregeringen önskar. Ojämställdhet.
Sahlin beskrev – på samma sätt som Carin Jämtin – följderna av
Vårdval Stockholm i termer av tickande social katastrof när vården försvinner i utsatta områden.
Vårdvalet syftar till att öka tillgängligheten. Det är också resultatet och särskilt i de utsatta områden som socialdemokraterna vill tala för. I Botkyrka var det 32 procent fler, i Rinkeby-Kista 28 procent (i jämförelse med de två första månaderna förra året).
Trots de goda nyheterna är det klokt att hålla öppet för att det behövs justeringar. Principen att byta ut ett sjukt system är dock ett i grunden friskt vårdval.