PJ Anders Linder
Sitter i den luftiga sal 10 på Göteborgs universitet. Det drar kallt längs kanalerna i Götet, men solen skiner och falaffeln i Saluhallen var utmärkt.
Det är seminarium med SOM-institutet, vars forskare gör ett långt pärlband av presentationer av data om svenskarnas åsikter och värderingar som de kom till uttryck i fjolårets undersökning.
Intressantast hittills, som professorn försäkerhets skull själv påpekade, var en uppgift i Sören Holmbergs genomgång av ”väljarnas viktigaste frågor”. Sysselsättningen, som vann med bred marginal under valåret 2006, har nu rasat ned till andra plats. Andra plats innebär förstås fortfarande att frågan är viktig, men det handlar ändå om ett ras: 2006 ansåg över 40 procent att sysselsättningen var en viktig fråga, 2007 är talet nere på 22 procent.
Sjukvården leder 2007 med 25 procent. Miljön är den fråga som ökar tydligt: upp till fjärde plats på 21 procent.
Hur mycket av alliansregeringens svårigheter i opinionen beror på att väljarna inte tillmäter sysselsättningen samma vikt som under valåret (och som regeringen fortfarande gör)? Hur mycket beror frågans fall i betydelse på att politiska bedömningar förändrats och hur mycket på att läget på arbetsmarknaden blivit bättre? På den senare frågan svarar i alla fall Holmberg att det handlar om hur debatten snarare än den ekonomiska verkligheten har utvecklats.
Slutsatser?
1. Att det är mycket viktigt för regeringen att hålla fast vid sysselsättningen, som förblir en av de viktigaste frågorna.
2. Men att det också är helt rätt att komplettera jobbudskapet med offensiva budskap i de så viktiga områdena sjukvård och utbildning. (Defensiva budskap fungerar inte; det gäller till exempel att stå upp för det (enligt dagens DN så framgångsrika) Vårdval Stockholm.
3. Och så måste borgerligheten ha några budskap som är särskilt attraktiva för de borgerliga väljarna; det är i de egna leden, inte till vänster, som prioriteringen av jobbpolitiken har tunnats ut.