Ledarbloggen
Claes Arvidsson
Claes Arvidsson
Under rubriken Stockholm behöver en ny socialdemokrati ger Håkan A Bengtsson i dagens Arena en utmärkt beskrivning av tillståndet inom det största oppositionspartiet. Det är en riktig snytning som Carin Jämtin åker på.
”I grunden handlar det om att vinna den mer lättrörliga medelklassen. Och att etablera en ny allians mellan arbetarklassen och en medelklass som i grunden vill ha ett starkt samhälle och en fungerande offentlig sektor men som också bejakar pluralism och karriärmöjligheter.
Så här långt har framför allt socialdemokraterna misslyckats med detta. I hela Stockholmsregionen saknas ett tydligt politiskt ledarskap som agerar strategiskt och långsiktigt såväl politiskt som organisatoriskt. Oppositionen reagerar och protesterar – men agerar inte utifrån egna meriter.
Försvaret av allmännyttan är riktigt och viktigt. Men innebär ofta att bostadsrätterna framställs som en fiende till arbetarrörelsens intresse. Vilket ur ett historiskt perspektiv är fullständigt felaktigt.
De stora städerna kan inte ärvas på gamla meriter, men kan förvärvas av en opposition som bejakar utveckling, individualism och klassresor samt förenar allt detta med en modern fördelningspolitik anpassad till metropolernas realiteter. Stockholm behöver ett socialdemokratiskt alternativ.”
Men hallå där.
Det där är inte bara en beskrivning av tristessen i Jämtins Stockholmsparti utan av Sahlins socialdemokrati.