Ledarbloggen
Per Gudmundson
Per Gudmundson
En av vår tids största dramatiker, amerikanen David Mamet, skriver i senaste Village Voice om hur han gått från att vara en ’hjärndöd vänsterman’ till att läsa och gilla marknadsliberaler som Thomas Sowell och Milton Friedman. Mamet pallar helt enkelt inte den naiva idealismen på vänstersidan längre.
Självklart borde detta hämtas hem i den amerikanska kulturdebatten. Men där är det tyst. I Wall Street Journal skriver Daniel Henninger att både vänstern och högern antagligen är så upptagna med att se Hillary Clinton och Barack Obama slita varandra i stycken att ingen har märkt att Mamet lämnat skutan.
Men om Mamet, som ju har fingret på den amerikanska pulsen mer än någon annan, tycker att vänstern börjar bli för mycket, frågar sig Henninger, hur lång tid kan det då ta innan andra börjar tycka likadant?
Den som inte har något att göra i helgen kan fira genom att hyra Glengarry Glen Ross. Knappast en historia som en Thomas Sowell-läsare skulle skriva, men ändå ett mästerverk.