Pilsner har betydelse för forskningen!

Ett evigt trätoämne forskare emellan gäller publiceringstakten som värdemätare på den vetenskapliga framgången. Vissa forskare sprutar ur sig rapporter, medan andra publicerar sig mer sparsamt. Vissa forskare citeras ofta av andra, medan några höljs i dunkel. Att alla människor inte kan vara likadana är självklart, men kanske finns där andra förklaringar?

I Sverige har debatten ofta gällt statsvetarnas ojämna resultat. I Dagens Nyheter frågar sig exempelvis debattredaktören Mats Bergstrand, med hänvisning till Linköpingsdocenten Ulf Sandströms tidigare påpekanden, hur det kommer sig ”att svenska statsvetare har en i jämförelse med andra länder märkbart låg publiceringsnivå.” Sandström citeras: ”I allmänhet ligger aktivitetsnivån 50 procent under den europeiska”.

Ny forskning publicerad i februarinumret av Oikos ger en ny dimension åt frågeställningen. Det är den tjeckiske ornitologen Tomáš Grim som frågat sina forskarkollegor om hur mycket öl de dricker, och sedan satt dessa uppgifter i samband med deras publiceringstakt. Tjeckien är ju världens mest öldrickande nation, tänker Grim, varför detta skulle kunna vara ett lämpligt forskningsfält.

Det visar sig i artikeln (pdf) att det finns ett klart samband mellan ölintag och såväl publiceringstakt som citeringsgrad. De som publicerar sig sällan är de som dricker mest öl. De som blir citerade sällan är de som dricker mest öl. Och ju mer sällan en forskare publicerar sig eller blir citerad, desto mer öl uppger han sig dricka. Särskilt ölpimplande regioner som Böhmen genererar mer improduktiva forskare än andra.

Vad som är orsak och verkan är dock inte fastställt, rapporterar New York Times om frågan. Kanske är det så att misslyckade forskare tröstar sig med pilsner?

Hur som helst blir Mats Bergstrands frågeställning allt mer förbryllande efter dessa nya rön. De svenska statsvetarna är ju i regel riktiga torrbollar, trots att deras forskningsinstitutioner ligger mitt i brännvinsbältet. Vad har de då att skylla på?