S får inte grepp om Stockholm

Dagens månadsmätning från Sifo ger någon liten tröst till ett tigerhjärta. Någon. Liten.

Skillnaden mellan blocken minskar, men det är fortfarande ett stort gap dem emellan: 56 procent mot 39,9. Tur att det inte är 40-procentsspärr till riksdagen.

Inget enskilt parti rör sig utanför felmarginalen, men man kan konstatera att s uppgång har avstannat – och att de borgerliga har tagit tillbaka ledningen i Stockholm. Det där sista är väl egentligen det största abret för Mona Sahlin. Trots att den allmänna stämningen går Alliansen emot till den grad vill det sig inte för s i huvudstaden. Här finns ett underliggande strukturproblem som ger de klokare s-strategerna orolig nattsömn: Vad händer när det blir match på riktigt och debatten handlar om framtidsidéer och inte om klagomål på regeringen?

Om moderaterna går bra i storstäderna så går de desto sämre bland de unga. Bland förstagångsväljarna är m bara några få procentenheter större än miljöpartiet. Här finns en brist hos Alliansen: Man har massor av vettiga, vuxna idéer om arbete, skolplugg och fler poliser, men har inte så mycket att säga i mer fantasieggande ämnen som frihet, idéer, ny teknik och hela stora världen utanför Verona.

Vilka är 2000-talets motsvarigheter till EU-medlemskap och mejl till Bill Clinton? Jag tror inte att Peter Eriksson har svaret på frågan, men jag har inte hört något från regeringskansliet helller. Kanske Bildt och Reinfeldt skulle slå sina kloka ihop under någon mellanlandning….