Köttskatt – nej tack!

I takt med att klimatfrågan växt har den i allt högre grad kommit att utnyttjas som täckmantel för de mest disparata politiska positioner och förslag. Folk som tidigare inte fått gehör för sina krav på planekonomi, förbud och socialism lanserar sina program på nytt, nu miljömärkta.

I grunden är det dock samma moraliserande över konsumtion som ligger bakom, vilande på nollsummeantagandet att om någon äger en fin sak blir någon annan utan. Från vänster kommer exempelvis förslag på Köttskatt. För kött är ju som alla vet lyx i Sverige. I Uppdrag granskning häromdagen uppmärksammades följaktligen just boskapens miljöpåverkan.

Men man glömde som vanligt att påpeka ett par saker, skriver bloggaren Danne Nordling.

”Det som inte kom fram i programmet mer än i förbigående var två saker. Ris svarar faktiskt för 40 procent mer metanutsläpp
på jorden än idisslarna (där vilda bufflar ingår). Ransonering eller
straffskatt på ris ligger alltså ännu mera i farans rikting.

Den
andra saken är att mjölken också kommer från metanrapande kor. Det
framhölls inte alls i programmet. Att barnens köttbullar var i fara
framkom och en matmamma fick förklara hur hon spädde ut köttfärsen med
mjöl och vegetabiler. Men vad gjorde hon med mjölken? Spädde hon ut den
med vatten? Eller fick barnen dricka Coca Cola? Det fick vi inte veta.”

Om det nu är miljön som är problemet för matskatteivrarna, borde de då inte snarare fokusera på riset? Nej, naturligtvis inte. För problemet är inte miljön. Klimatet är bara ett svepskäl. Problemet är att vissa människor har mer pengar än andra – själva grundfelet i den socialistiska tron.