Clintons sista hopp: partibossarna

Man kan i alla fall inte klaga på spänningen. Det är fortfarande inte helt avgjort i Texas, där det kan sluta med att Hillary Clinton får flest röster men Obama flest delegater. (Valsystemet är komplicerat som intrigen i en roman av PD James.) Hillary Clinton tog hem lilla Rhode Island, Obama lilla vänstriga Vermont – och i det fackföreningsdominerade valet i Ohio fungerade Clintonmaskinen som planerat och gav henne segern.

Hillary Clinton är fortfarande med i matchen. Primärvalen i stater som Kentucky, South Dakota och Oregon, som aldrig brukar spela den minsta roll, blir plötsligt intressanta. Och framför allt vänds många blickar mot folkrika Pennsylvania, som röstar den 22 april.

Det är bara att poppa mer popcorn och vänta på nästa rond. John McCain, som vann republikanernas nominering i går, kan slå sig ned en stund i fåtöljen bredvid. Han har råd att unna sig ett par dagars R&R innan han börjar fylla krigskassan inför det stora slaget.

Men – vad väntar man egentligen på? Att få veta vem som får flest valda delegater till demokraternas konvent? Kanske ändå inte. För hur bra det än går för Hillary Clinton i de val som återstår kommer hon knappast att vända delegatfördelningen till sin fördel. Newsweeks Jonathan Alter har gjort matteläxan och visar att Obama med all sannolikhet kommer att ha fler valda delegater på konventet i Denver, även om man gör orealistiskt Clintonvänliga antaganden om hur det ska gå mellan nu och det sista primärvalet i Puerto Rico fram på försommaren.

Möjligheten som återstår för Clinton är att vinna så ofta och så stort i primärvalen som är kvar att hon upplevs ha historien på sin sida. Då KAN det kännas legitimt för de ovalda superdelegaterna vid demokratkonventet att göra Clinton till kandidat trots att hon har en minoritet av de folkvalda bakom sig – men föreställ er vilket plus det blir för McCain i slutstriden: folkets val mot den frammanipulerade etablissemangskandidaten.

Det blev ingen avgörande seger för Barack Obama i går kväll, alls inte, men Hillary Clintons uppförsbacke förblir den klart brantare.