Kungsholmsfallet väcker frågan om tv-sända rättegångar

Lyckta dörrar är som bekant regel när det handlar om så unga misstänkta
gärningsmän som det gör i Kungsholmsfallet. Men med tanke på hur mycket som
redan är känt i och med tingsrättsdomen beslutade Svea hovrätt i dag
att samtliga förhör med vittnen och de fem åtalade tonåringarna ska vara offentliga.

Med tanke på de inblandades låga ålder kan Kungsholmsfallet tyckas vara ett
synnerligen dåligt exempel på en rättegångsförhandling som också borde ha tv-sänts. Eller ett synnerligen lämpligt?

Domstolsverket håller som bäst på att förbereda de tingsrätter som man ännu inte har rationaliserat bort, för en reform som träder i kraft den 1 november.

Reformen ”En modernare rättegång” går ut på att själva rättsprocessen ska
effektiviseras genom att vittnen inte ska höras på nytt i hovrätten. Utan
som det heter: tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga på tingsrätterna.

I klartext betyder det att alla vittnesförhör ska videofilmas i
tingsrätterna för att sedan spelas upp i en eventuell hovrättsförhandling.

Domstolsverket har mycket noga poängterat att rättegångsbalkens
fotograferingsförbud – som omöjliggör tv-sända rättegångar – inte påverkas
av reformen.

Det är inte hela sanningen, menar jag.

För faktum är att från och med den 1 november kommer bild- och
ljudupptagningar från enskilda rättegångsförhandlingar, även från
förhandlingar där de misstänkta bara är 16 år, att finnas i elektronisk form.

Ljudet kommer även fortsättningsvis att kunna vara offentligt, och bilderna
belagda med sekretess bara ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan
att den hörde lider men”.

Huruvida en videoinspelning ska få lämnas ut kommer att vara upp till domstolen att bedöma efter en sekretessprövning i det enskilda fallet.

För att återigen tala klarspråk: Från och med den 1 november kan det mycket väl hända att bildmaterial från spektakulära och medialt högintressanta rättegångar blir tillgängligt inte bara – som avsikten är – för berörda advokater utan faktiskt också för medierna.

Mot den bakgrunden är förbudet mot tv-sända rättegångar inte längre principiellt hållbart. Riksdagen bör därför ge klartecken för åtminstone en försöksverksamhet.