Håkan Hellström röstar på något med Miljö i namnet

Dagens ledarartikel om musik försöker beskriva förutsättningarna för ett vitalt kulturliv. Man kan med rätta undra varför jag, en konsument, ska försöka definiera det, när man i stället borde fråga producenterna, alltså musikerna.

I senaste numret av Nöjesguiden intervjuas den fantastiske musikern Håkan Hellström (självfallet från den rockmusikaliskt rika staden Göteborg) vars solokarriär varit extremt stilbildande, så till den grad att man nästan glömmer bort hans tidigare insats i det egensinniga och lika betydelsefulla bandet Broder Daniel. Det visar sig att han är en typisk representant för den så kallade popvänstern.

”Jag gillar miljön. Jag gör kanske inte mer än någon annan, men ibland
kan jag få för mig att jag ska duscha kortare för att inte slösa på
varmvatten. Jag känner mig inte engagerad i någon politik
överhuvudtaget, men just miljön är något jag kan engagera mig i. Jag
har alltid bekymrat mig över jordens undergång, hur jorden mår. Men
partipolitik skiter jag.

Så du röstar inte?

– Jo, du kan ju lista ut att jag röstar på Miljöpartiet. Jag har
ingen som helst aning om vad de står i andra frågor, bara att de har
ordet miljö i sitt namn.”

Här finns en smidig lösning på de borgerliga kulturpolitikernas problem. Det är bara att byta partinamn. Miljö-, rättvise-, solidaritets-, litteratur- och kulturpartiet Moderaterna kan låta krångligt, men för Håkan Hellström och hans likar skulle det utgöra ett mer attraktivt val än alla praktiska politiska åtgärder i världen.

Eller inte. En sak är dock säker. Den som vill ta del av den svenska jazzens och den svenska rockens utveckling har aldrig haft det enklare än i dag. Bägge böckerna som nämns i ledaren om det svenska musikundret åtföljs av mastiga musikboxar. Svensk Jazzhistoria, som utges av Caprice, är en makalöst diger serie album och boxar, utgiven med snudd på arkeologiska ambitioner. Stora Rock’n’roll-boxen, utgiven av Premium publishing, samlar 100 låtar från den svenska tidiga rockscenen på fyra cd. Den som känner att livet dock inte är tillräckligt långt rekommenderas i stället att söka upp den snygga samlingsskivan Rotmosrock, utgiven av Svenskt Rockarkiv (jodå, det finns ett sådant).