Tchaderian, tchadera

Vi skrotar det gamla förrådsställda försvaret och bygger det nya insatsförsvaret för skarpa operationer. Så har låtit de senaste åren och så låter det fortfarande. Användbarhet i internationella operationer är nyckelordet (inte svenskt integritetsförsvar).

Oanvändbarhet är dock det öde som drabbat den svenska Tchadstyrkan, vars insats krymper från sex månader till fyra – och blir ännu mindre i operativa termer.

Borgerliga försvarspolitiker, liksom socialdemokraternas Urban Ahlin vill att Tchadstyrkans mandat ska förlängas för att utföra det skyddsuppdrag som inte kommer att hinna slutföras på länge.

Försvarsminister Sten Tolgfors säger dock nej:

– Regnperioden omöjliggör en fortsatt insats (nej, jag ska inte skämta om det faktum att Sverige sänder ett amfibieförband).

– Det finns inte några pengar för att förlänga insatsen.

Tchaderian, tchadera, säger jag.

Om insatsförsvaret inte ska bli en variant på förrådsställda försvaret ska vi stanna i Tchad och laga efter läge. Den stora investeringskostnaden är redan gjord och visst går det att skaka fram medel för driften. Försvaret är brandskattat, men däremot skulle biståndbudgeten kunna tas i anspråk.

Låt insatsen för att stabilisera läget i Tchad och skydda jagade flyktingar från Darfur bli det första exemplet på hur muren mellan deltagande i internationella fredsaktioner och biståndspolitik kan rivas. Muren har inte med verkligheten att göra utan handlar bara om gammaldags politisk korrekthet. Utan säkerhet – inga utvecklingsmöjligheter.