Maria Abrahamsson
– Jag förstår inte varför man hänvisar till mig. Jag vet inte hur många gånger jag den ursäkten i örat när jag i dag förgäves försökte få besked om vad polisen gör för återställa ordningen utanför stockholmskrogen Lilla Karachi i Gamla stan.
Efter ett tiotal samtal kors och tvärs mellan Norrmalmspolisen, Citypolisen och polisen i Klara, ringer en förundersökningsledare upp och bekräftar att jo, det kom in några polisanmälningar som han skrev av. Två anmälningar om olaga demonstration väntar på att gå samma öde till mötes.
Min uppgivenhet är dock ingenting mot den som ägaren till Lilla Karachi gav uttryck för när jag talade med honom häromkvällen. Omsättningen för hans krog har minskat katastrofalt under de snart tre veckor som han har haft Syndikalisterna hängande utanför entrén.
Fasonerna på trottoaren har tvingat honom att stänga tidigare vissa kvällar. Omkringliggande krogar och butiker noterar krympta dagskassor till följd av en den otrevliga stämningen som skrämmer bort kunder och matgäster.
Lilla Karachis ägare och hans personal är rädda. Polisens rekommendation att de ska variera vägen till och från krogen och gå i grupp, har inte gjort dem lugnare. Inte heller polisens tips att släppa ut färdigätna gäster via bakdörren känns som den ultimata lösningen på problemet, förstår jag.
Arbetsrättsligt finns inget som hindrar SAC att ta till stridsåtgärder för att tvinga ett företag att teckna kollektivavtal. Men i fallet Lilla Karachi gäller saken något annat. SAC kräver krogen på pengar för en tidigare anställd som enligt obekräftade uppgifter inte ska ha fått avtalsenlig lön, plus att man begär 10 000 kronor i skadestånd till SAC.
I civiliserade stater slits sådan här tvister i domstol. Men vad bryr sig Syndikalisterna om det?
Parallellt har jag ramlat över fallet Roger Nottorp, vd för städbolaget Förenade Service AB med verksamhet på Tetra Pak i Lund. Även han har polisanmält Syndikalisterna. Detta efter att han har mötts av kättingar framför företagets dörrar och lim sprutat i låsen. På entrédörren till flerfamiljshuset där han bor sitter nedsättande affischer med foto på honom, till allmänt bespottande. Nottorp är måttligt road av Syndikalisternas egenmäktigt utdömda skamstraff och andra stridsåtgärder som de nu hotar att sätta in mot städföretag.
Om Nottorp inte tecknar kollektivavtal med SAC för två (!) av företagets närmare 1 000 anställda (för vilka det finns kollektivavtal med Kommunal och Fastighetsanställdas förbund) ”ska” företaget hosta upp 10 000 i skadestånd ”per stegvis upptrappning av stridsåtgärderna”.
Att SAC är ett mer stridslystet och konfliktbenäget fack än övriga bekräftas med skrämmande tydlighet i fallen Lilla Karachi och Förenade Service AB.