Per Gudmundson
Man blir alltid lite kluven inför retoriken i dansk politik, i synnerhet när den gäller den muslimska befolkningen som inte så få lyckas dra över en kam. Å andra sidan finns där ofta en oräddhet för frisk debattluft som saknas här hemma. Och ibland sker det mest oväntade därmed.
Föreställ er att Lars Ohly, i stället för att försöka legitimera fundamentalistiskt religiösa och fascistoida islamiströrelser som Hamas och Hizbollah, knöt an till den rationalism och de upplysningsideal som ju en gång hållits högt inom vänstern, och röt till på skarpen mot ett politiskt parti som vill avskaffa demokratin och upprätta ett globalt kalifat. Skulle inte tro det, va?
I Danmark kan sådant hända. Ledaren för Socialistiskt Folkeparti, alltså motsvarigheten till Vänsterpartiet, har nyss gjort ett par rejäla utfall mot antidemokratiska islamistpartiet Hizb Ut Tahrir, som finns etablerat i Danmark (men inte i Sverige). På sin blogg skrev
Villy Søvndal i går att Hizb Ut Tharir ”intet har att göra i Danmark” om de vill upprätta ett kalifat och införa Sharia. I Jyllands-Posten utvecklar han det vidare, och säger att islamisterna kan ”dra åt helvete”.
Det riktigt fina är också att han gör detta utan att brista i respekt för det stora flertalet muslimer som bor i Danmark. Det är extremisterna han ryter efter – och det gör han genom att knyta an just till en gammal vänstertradition att inte acceptera prästerskapet som folkliga representanter.
”Det är underligt att ge religiösa representanter en särskild status i en profan demokrati. Om ministern vill tala med invandrare, kan han språka med dem med annan etnisk bakgrund som är demokratiskt valda fullmäktigeledamöter eller parlamentariker. De religiösa ska inte tilldelas en sådan placering i offentligheten att man tror att de representerar de invandrare som lever ett ganska normalt liv i Danmark.”