Domen mot Beltran blåser liv i frågan om tv-sända rättegångar

I en engagerad och ytterst kritisk inlaga till hovrätten har Tito Beltrans advokat överklagat domen på två års fängelse för våldtäkt. Advokaten har begärt förnyade förhör med skådespelaren Maria Lundqvist, Carola Häggkvist och andra vittnen, samt flaggar för att ny bevisning kan bli aktuell. Med tanke på att tingsrätten bedömde målsäganden som mer trovärdig i de avgörande momenten gäller det så klart för försvarssidan att få hovrätten att göra en annan bevisbedömning.

Nyhetsbevakningen i spektakulära rättegångar väcker berättigade frågor om medierapporteringen på ett eller annat sätt kan påverka domstolarna. Tingsrättens dom mot Beltran är just ett sådant fall där man kan grubbla ihjäl sig över om åklagaren och domstolen har tagit ovidkommande hänsyn i valet av brottsrubricering och påföljd.
Frågan berördes i dag när Vetenskapsradion avhandlade ämnet (repris 19/2 kl 19.03 och 24/2 kl 19.35 i P1). Relationen domstolar-medier är ett problem, menade Håkan Hydén, professor i rättssociologi. Fast enligt Hydén behöver det inte enbart vara fel att domare låter sig påverkas. Det kan innebära att domstolen dömer mer i linje med vad opinionen tycker.

Tack för att Hydén var insiktsfull nog att medge att en sådan ordning kan leda till att den som skriker högst i tidningsspalterna också får större framgång i domstolen än den som tyst låter processen ha sin gilla gång. Hydéns lösning, att förbjuda medier att spekulera i skuldfrågan innan domstol har meddelat dom, är självklart inte realistisk.
Utan tvivel har Domstolssverige på senare år blivit öppnare gentemot medierna. Numera mejlar man gärna domar, kallar till presskonferens och kommenterar enskilda fall. Allt detta är jättebra och leder till högre kvalitet på mediernas rapportering, vilket också gynnar medborgarnas förståelse för domstolarnas arbete.

Men ingenting, och här gnäggar min käpphäst, skulle få lika stor betydelse för folkupplysningen om hur processandet i domstolar fungerar som tv-sända rättegångar. Så varför kan inte justitiedepartementet ge människor en möjlighet att bilda sig egen uppfattning? Om så bara inom ramen för en försöksverksamhet.