Domen mot Beltran väcker flera frågor

Efter fängelsedomen mot Tito Beltran önskar Aftonbladets Monica Gunne, självutnämnd expert på kniviga bevisfrågor, att alla kvinnor nu ska våga tala öppet om oförrätterna som de har utsatts för. Finns det någon normalt funtad människa som inte håller med om det?

Ändå gör man klokt i att ta det lugnt. Domen mot Beltran kommer att överklagas, och mycket talar för att utgången i hovrätten inte blir exakt densamma. Visst har tingsrätten fått beröm för domen; tydlig och lättläst låter omdömena. Kvinnliga jurister och journalister applåderar vad de uppfattar som en kursändring i domstolarnas syn på brott mot kvinnor. Om domarna bara sätter på genusglasögonen inser de att kvinnors ord väger tyngre än mäns, ungefär.

Ord står alltså mot ord i detta över åtta år gamla fall. Någon teknisk bevisning i form av DNA-anlys eller läkarintyg finns inte, bara vittnesutsagor från två personer som den då 18-åriga barnflickan vände sig till strax efter det inträffade. Att vittnena är kändisar som skådespelaren Maria Lundqvist och Carola Häggkvist, är inte något som får påverka domstolens bevisvärdering.

Men kan man vara säker på att inga ovidkommande hänsyn har tagits när det gäller brottsrubricering och val av påföljd?

I dag dömde Stockholms tingsrätt en man till två års fängelse för att han för åtta år sedan våldtog en 15-årig flicka. Efter att ha tvingats in i en bil misshandlades och tvingades hon till orala och vaginala samlag. Mannen kunde bindas till brottet tack vare ett DNA-test.

Två års fängelse kan låta lite för ett så grovt brott men det är ungefär vad domstolarna brukar döma ut i liknande fall. Sett i det perspektivet bör frågan ställas om Ystads tingsrätt har hållit sig kyligt neutral till den mediala uppståndelsen när domstolen utmäter ett lika strängt straff i fallet Tito Beltran.
Visst, domen är tydlig och lättläst, men den väcker ändå fler frågor än den besvarar.