Claes Arvidsson
Kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. Det är så Forum för levande historia definierar regeringens uppdrag att folkbilda om kommunismens brott mot mänskligheten.
När det gladare vänsterpartiet ska göra upp (för vilken gång i ordningen) med sitt kommunistiska arv tar Lars Ohly av vid samma avfart: det är den falska kommunismen som bär skulden. Vid partiets kongress i sommar ska man ta avstånd från ”de idéer och tankar som i namn av socialism och kommunism har inneburit lidande för väldigt många människor”.
”Lidande.”
”Väldigt många människor.”
Är det inte så vänsterpartiet brukar beskriva nedskärningar i offentlig sektor?
Partiledare Ohly kallar sig inte längre kommunist, men han har inte förändrat sina uppfattningar i sak. Det verkar också gälla vänsterpartiets kommande uppgörelse med kommunismen som ideologi. Den förblir levande historia.
Make-up och inte make-over är ledstjärnan i lanseringen av ett gladare vänsterparti. I själva verket har partiet blivit mer vänsterorienterat under Ohlys ledning och i gårdagens intervju i SvD slår han fast att den profilen ska förstärkas. Uppenbarligen tänker v köra sitt eget lopp i hopp om att knapra på kompisarnas röster.
Det betyder också att vänsterpartiet säger nej till att före valet 2010 presentera ett regeringsalternativ till Alliansen. Vid ett strategimöte i helgen ska man i stället lansera idén om ett med s och mp gemensamt manifest om vad som är fel med den borgerliga regeringens politik.
Ja, det är lika bakvänt som väljarinformation som det låter. Det här tycker vi inte om, men ni får vara så goda och vänta på besked om vad vänsterkartellen vill med Sverige till efter valet.
Det är lätt att förstå att s och mp verkar nöjda med att inte lämna besked om hur ett rödgrönt trepartialternativ ser ut. I stället vill de båda partierna fördjupa sitt samarbete på tu man hand. Maria Wetterstrand har siktet inställt på att gå till val hand i hand med Mona Sahlin. Hon tror också att socialdemokraterna har förstått att krävs en gemensam regeringsplattform för att ta över makten 2010. Vad Sahlin anser är det som vanligt ingen som vet.
Frågan är om väljarna nöjer sig med att vänta och se till efter valet. Med dagens opinionssiffror kan frågan om vänsterpartiets regeringsmedverkan verka akademisk. Med morgondagens kan läget vara helt annorlunda. Det är sannolikt att skillnaderna mellan blocken i opinionsstöd kommer att minska ju närmare valet väljarna kommer och då lär den glade Ohly bli ett reellt och växande politiskt problemet för Mona Sahlin.
Blir det så knallhårt som det kan väntas kommer ordförande Sahlin att krävas på besked om k-märkte Ohly ska bli minister och vilket departement han i sådana fall ska på basa för: Försvaret? Men det handlar också om politikens innehåll. Skolan? Och vad väntar till exempel i fråga om skattepolitiken? Enligt Ohly är höjda skatter inte något problem: ”Folk är beredda att betala mer i skatt, om det går till rätt saker.”
Fast just i den frågan råder inte någon oklarhet; Mona Sahlin älskar ju att betala skatt.