Inget förhandsbesked om Ohlys ministerpost

Vänsterpartiet ska inte in i något politiskt samarbete med s och mp före valet, säger Lars Ohly i dagens SvD. Det skulle kunna dimma till partiets profil.

Skulle det vara ett hot mot v, alltså?

Klart verkar vara att väljarna inte får något besked från vänster om hur regeringsalternativet ser ut. Det kan te sig som en bekväm lösning för Mona Sahlin i dag, när opinionsmätningarna ger henne majoritet redan tillsammans med mp. Men närmare valet kommer avståndet mellan blocken inte att vara så stort som i dag och då blir plötsligt frågan om v och politikens innehåll mycket viktigare och mer komplicerad.

Ska Ohly bli minister? I vilket departement? Hur många av sina partikamrater ska han få med sig in i regeringen? Mona Sahlin tror kanske inte att de frågorna kommer att vara så besvärande, v har ju varit med på den rödgröna vagnen så länge; men när man frågar väljarna i mitten – de som just fått jobbavdrag och sänkt fastighetsskatt – kommer det att vara annat ljud i skällan.

I sommar ska Ohly och – för vilken gång i ordningen? – ta avstånd från kommunismen. Men i verkligheten är partiet mer vänsterorienterat än på mycket länge. Praktiskt taget alla realpolitiker – Lars Bäckström, Johan Lönnroth, Lennart Beijer, Per Rosengren – har förlorat sin ställning, medan vänsterfalangen har stärkt sina positioner. Hur ska detta förenas med en s-politik som ska hålla det vanliga Löntagarsverige och småföretagare på gott humör?

I tyska Hessen gick det oväntat bra för s-ledaren Andrea Ypsilanti häromveckan. Hon skulle kunna ta över om hon gjorde det nya tyska Vänsterpartiet, byggt på kommunistisk grund, till samarbetspartnet. Det vägrar hon att göra. Av taktiska skäl, men också av innehållsliga; de saknar förankring i den breda mittfåran. Det är något för Mona Sahlin – och hennes politiska motståndare – att tänka på.