Egen försörjning för integration

En fördel med att ha borgerlig regering är att det äntligen kan ske en översyn av invandrings- och integrationspolitiken. Socialdemokratins långa maktinnehav har skapat en asylapparat som ­gynnat alla former av dåligt beteende.

I stället för att betona solidaritet med skydds­behövande flyktingar och öppna för ­arbetskraftsinvandring har de skapat ett system av oförutsägbarhet och godtycke, där hjärtlösa avvisningar blandas med stor ­naivitet inför falska identitetshandlingar och hopljugna reseberättelser. Många av dem som kommit igenom nålsögat har fått sin växtkraft kväst av arbetslöshet och trångboddhet.

När migrationsminister Tobias Billström och statsminister Fredrik Reinfeldt i går presenterade direktiven för utredningen om försörjningskrav för anhörig­invandring togs ett stort steg. Man behövde inte vänta länge på en rad reflexmässiga påståenden om att Sverige nu överger ”den solidariska flyktingpolitiken”. Men för den klagan finns inga skäl. Den förda politiken har bara i delar varit solidarisk. Den har i många fall lett till ett utanförskap där invandrares drömmar har krossats med förbluffande precision, och detta till priset av ett ­utbrett folkligt missnöje.

När saligen insomnade Integrationsverket mätte befolkningens inställning 2005 uppgav 46 procent att de ville ha ett omedelbart stopp för all invandring. Givetvis är denna siffra en reflektion av hur invandringspolitiken förts – svenskar är inte ett särskilt rasistiskt folk. Den misslyckade integrationen, där invandrare inte uppmuntrats att etablera sig i arbetslivet och ofta fastnat i nedslitna hyreskaserner, har haft inte bara ett högt mänskligt pris. Där finns också en stor ekonomisk kostnad.

Ungefär sextio procent av de beviljade uppehållstillstånden kommer i dag av anhörig­invandring. Den absoluta merparten av dessa är inte anhöriga till någon flykting ­eller skyddsbehövade (grupperna kvot- och konventionsflyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga, som inte kommer att åläggas försörjningskrav, utgör sammanlagt ungefär en femtedel av invandringen).

Med krav om att den som vill ta sina anhöriga till Sverige ska ha rimlig bostad och försörjning ökar drivkrafterna att bosätta sig på orter där det finns arbete och dräg­liga förhållanden. Ansvarstagandet kommer att öka. De anhöriga som flyttar hit kommer att få bättre förutsättningar att skapa sig värdiga liv.

”Det är vår uppgift, som tror på det mångkulturella samhället, att se till att det fungerar”, sa Fredrik Reinfeldt på presskonferensen i Rosenbad. I detta ligger ett bejakande av ett modernt och öppet samhälle med stor rörlighet över gränserna, men samtidigt en insikt om bristerna i den rådande ordningen.

Försörjningskravet är ett steg på vägen mot en fungerande integrations- och invandringspolitik.