Ledarbloggen

Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson

I dagens Expressen skriver Natalia Kazmierska mycket träffsäkert om regeringens och riksdagens populistiska påfund att förbjuda fängelsedömda läsa viss – som man tycker – olämplig litteratur.

Lagrådet invände visserligen att ”ingreppets grundlagsenlighet” inte
var tillräckligt analyserat, men vad brydde sig döva öron om det? Själv har jag grubblat en del över om kriminalvårdspersonalen ska behöva läsa hela böcker för att kunna ta ställning i censurfrågan, eller om det
räcker att de tar sig igenom baksidestexterna?

Politikernas ohämmade knaprande på yttrandefriheten, avhandlade jag häromsistens. Därefter har Niklas Långström, forskare och docent vid Centrum för Våldsprevention (KI), upplyst om att någon direkt ”orsak-verkan-effekt” har han inte funnit mellan
pornografi/våldspornografi och ”faktiskt sexuellt övergreppsbeteende”.

Forskning till vilken nytta? Landets lagstiftande församling har på förslag från regeringen beslutat att kriminalvårdens
personal från och med den första april ska fungera som censorer och rycka
skrifter och böcker som kan inspirera till sexualbrott ur händerna på de
intagna. Förklara det den som kan.

Arkiv

Fler bloggar