Kraftfullare tag mot diskriminering

Kanske kan vi äntligen se ett slut på dagens virrvarr av diskrimineringslagar
och dito ombudsmän. Resan har varit lång. Redan hösten 2000 bildade de
borgerliga partierna och miljöpartiet en ohelig allians i
Konstitutionsutskottet med krav på att regeringen skulle utreda frågan om
dagens diskrimineringsombudsmän borde ersättas av en.

Vad det ytterst handlade om den gången var att ge ombudsmannaorganisationen
större slagkraft. Ja, så att människor möts med respekt oberoende av handikapp, sexuell läggning, etnisk bakgrund mm.

Med undantag för JämO, som väl betraktade sig som självskriven chef för en enhetlig myndighet, gillade ombudsmännen inte idén på en sammanslagning. Som
längst kunde de sträcka sig till att bo under samma tak.

Lagrådsremissen som integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni
presenterade i dag går betydligt längre. Förutom en ny sammanhållen lag som
ersätter jämställdhetslagen och de sex andra diskrimineringslagarna,
föreslås två nya diskrimineringsgrunder: ålder och könsidentitet.

Vad som skiljer könsdiskriminering från diskriminering på grund av
könsidentitet har jag ännu inte lyckats att reda ut. Men ett förbud mot
åldersdiskriminering är på sin plats i en tid då människor lever allt längre
mer eller mindre utan krämpor samtidigt som åldersfixering och krav på
ungdomlig skönhet har passerat alla rimliga gränser. Och det helt oavsett
att Sverige genom ett EU-direktiv är förpliktigat att införa ett förbud mot
diskriminering på grund av ålder.

Banbrytande i regeringens förslag är förstås sammanläggningen av
dagens olika diskrimineringsombudsmän till en gemensam myndighet,
Diskriminieringsombudsmannen. Med den viktiga uppgiften att bevaka att den nya samlade diskrimineringslagen också följs.

Att den som kränker någon annan ska kunna dömas att betala böter är helt
klart en lagskärpning som kan få brottsavhållande effekt. Att den kränkte ska få
diskrimineringsersättning i stället för dagens skadestånd kan tyckas vara en en lek med ord. Men förmodligen handlar det om en juridisk spetsfundighet som Lagrådet kan tänkas ha invändningar mot.

Sedan kan man diskutera om inte en ny diskrimineringsmyndighet med uppgift
att fungera som en medborgarnas samlade ombudsman borde brytas loss från
regeringen och i stället sorteras in under riksdagen. Det vill säga placeras där
Justitieombudsmannen och Riksrevisorerna redan huserar som fristående och av
regeringen oberoende organ.