Ännu ett kvalitetsproblem i Mana

I dag fattas beslut om tidskriften Mana ska få fortsatt stöd. Tidskriftens kritiker har framfört att Mana är kvinnofientlig och antisemitisk. Tidskriftens försvarare har sagt att det är kvaliteten som skall bedömas, och inte eventuella åsiktslinjer.

Om det nu är så att antisemitism inte anses vara ett tecken på brist på kvalitet enligt gällande dogm, så kanske i alla fall förfalskning är det. Magasinet Neo avslöjar i dag att Manas chefredaktör hittat på en av tidskriftens medarbetare:

”Sharare Irani var under de följande åren en av tidningens
mest profilerade och frekventa skribenter.
Problemet är dock att Sharare Irani inte existerar.

Det var
i alla fall innehållet i ett nyhetstips som nådde Neo i mitten av veckan.
Därför ringde Neo runt till ett flertal medarbetare i Mana. Under
den rundringningen fick undertecknad ett samtal med Lawen Mohtadi. Lawen Mohtadi
arbetade som redaktör på Mana under större delen av 2004, och åren innan dess
som skribent på frilansbasis och medlem i redaktionen. Numera är hon
frilansjournalist som regelbundet medverkar i radions P1 och tidskriften Arena.
Hon är också redaktör för den feministiska och antirasistiska tidskriften Slut.

Lawen Mohtadi bekräftar att Sharare Irani inte finns. Enligt Mohtadi
är Sharare Irani chefredaktören Babak Rahimis påhittade alter ego.

Hur vet du att Sharare Irani är en påhittad person?

– Babak Rahimi berättade det för mig när jag jobbade på
tidningen. Han erkände också öppet att det var han själv som skrivit alla
Iranis texter.

Hur säker är du på att Babak Rahimi har skrivit Sharare
Iranis texter?

– Jag är hundra procent säker. Vi diskuterade det här vid
minst två tillfällen.

Enligt uppgifterna till Neo skulle motivet till Babak Rahimis alter
ego vara att skaffa tidningen legitimitet i vissa frågor, genom att
Irani påstås vara kvinna, kurd och feminist.Det gav också tidningen
trovärdighet att ha en medarbetare som kunde rapportera direkt från
Iran.

Av de övriga medarbetare på Mana som Neo talar med är det
ingen som säger sig känna till Sharare Irani, trots att hon alltså ska ha
grundat tidningen och medverkat flitigt som skribent. Flera av dem är uppenbart
ovilliga är uttala sig, eller menar att de inte ens hört namnet.

Vid ett tillfälle har dock Sharare Irani skrivit i Mana
tillsammans med en annan kvinnlig skribent. När Neo når skribenten berättar hon
att hon själv upptäckte sitt namn under artikeln ”när jag googlade mitt eget
namn en fredagkväll”. Hon säger sig ha blivit väldigt förvånad, eftersom hon
inte skrivit artikeln eller haft med den att göra.”