PJ Anders Linder
Sverige klarade sig aningen lindrigare undan än befarat, när EU-kommissionen lade fram sitt klimat- och energiförslag i går. Det blev inget krav på att 55 procent av vår energiförsörjning ska komma från förnybara energikällor 2020 utan vi klarade oss med 49 procent. Det är fortfarande en mycket hög andel, klart högst inom EU, men ändå betydligt mer hanterlig.
Maud Olofsson och Andreas Carlgren har uppenbarligen förhandlat riktigt skapligt på upploppet, vilket i går kommenterades så här klokt och välövervägt av socialdemokraternas Thomas Östros: ”Regeringen har skämt ut Sverige.”
Att inte lägga sig platt för EU-byråkratin utan försvara ett nationellt intresse skulle alltså vara detsamma som att göra bort sig. Den dag man får höra den godbiten i Bryssel lär det hinna bli skymning över Grand Place innan skrattsalvorna har lagt sig.
Ett viktigt nästa steg skulle nu vara att EU-länderna omprövar målet om ”förnybar energi” och sätter upp mål för ”ickefossil energi” i stället. Då kan kärnkraften också räknas in, och det vore värdefullt för både Sverige och klimatet. Vid EU-toppmötet i mars i fjol var Frankrike inne på spåret men fick inte gehör, tyvärr inte heller från Sverige. Men man ska aldrig säga aldrig: allra helst inte när Gordon Brown och Storbritannien har bytt fot och kärnkraftsdebatten tar ny fart i Tyskland.
Enligt kommissionens förslag ska britterna öka sin andel förnybar energi från någon enstaka procentenhet i dag till 15 procent 2020. Det blir inte lätt att lösa den ekvationen utan hjälp av kärnkraft ens om man eldar upp hela Sherwoodskogen.
Sverige får ett av de största betingen även när det gäller utsläppsminskningar. EU-kommissionen kräver 17 procent lägre utsläpp 2020 än 2005.
Att vi har gjort störst ansträngningar hittills tar man ingen hänsyn till, endast några få länder har fått någon procentenhet större läxa. Är det så värst klokt av kommissionen? Vad sänder det för signal när den som ansträngt sig mest belönas med ännu större prestationskrav? Man kommer att tänka på en vårdcentral som får sänkta anslag när de gått lite bättre än budget, medan kollegerna som kört med underskott får en kassa- förstärkning.
Parallellt med EU-processen (där vi nog ska klara våra 17 procent, men bör kräva att jämförbara länder tar på sig lika stora CO2-minskningar som Sverige) förs en debatt inom regeringens klimatberedning här hemma. Där kräver s, v och mp ännu betydligt större minskningar. Samtidigt motsätter man sig att de äger rum utanför Sveriges gränser där vi får bästa möjliga nytta för pengarna. Poserandet är viktigare än klimatet.