Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Man kan i alla fall inte klaga på spänningsfaktorn i de amerikanska prrimärvalen. I går kväll tog Mitt Romney hem segern i Michigan efter att ha misslyckats i Iowa och New Hampshire.

För
Mitt Romney var det en nödvändig seger. Utan den skulle han ha haft
svårt att hålla liv i sin kampanj. Nu kan han kanske hålla ut till den
5 februari, där hans stora kampanjresurser kan visa sig betydelsefulla.

För
John McCain var det ett försmädligt nederlag. Michigan är för all del
den stat där Romney växte upp, och där hans far var guvernör på
1960-talet, men det såg ändå ut att finnas möjligheter för McCain att
vinna och i så fall hade han fått ett kraftfullt momentum. Nu väntar
South Carolina och Florida, där ingenting kan tas för givet.

För
Rudy Giuliani börjar 5 feb-strategin se ut som en djärv men misslyckad
gambit. Han fick bara tre procent av rösterna i Michigan, och hans stora försprång i Florida (som röstar den 29 jan) har smält samman till ingenting.

För republikanerna är allting öppet och oklart. Fyra, eller till och med fem kandidater har chans att ta hem nomineringen.

För
Europa var Romneys seger ingen god nyhet. Medan McCain talade klartext
om att gamla jobb inte kommer tillbaka utan att man måste tänka framåt,
talade frihandlaren och affärsmannen Romney om vikten av att regeringen
hjälpte bilstaten att hitta tillbaka till the glory days, De blev varse
att inåtvändhetens och nostalgins strängar vibrerade med en klang som
togs väl emot. Det bådar inte i gott för framtiden i en kampanj där
USA-först-idéerna redan står starka.

Arkiv

Fler bloggar