Frukost med Björnsson och lunch med Pasko

Till frukosten läste jag Anders Björnssons Brännpunktare Försona er med Putins Ryssland med huvudbudskapet att vi ska göra oss av med det som han kallar Rysskräcken. Kritiker av kritiken mot Ryssland (eller tidigare Sovjetunionen) brukar använda det begreppet. Motsatsen skulle väl vara Putinkramare.

Björnsson pläderar för att vi ska erkänna Rysslands legitima säkerhetsintressen. Dock utan att klargöra vad det innebär för Rysslands grannar i det som en gång var Sovjetunionen.

Björnsson pläderar också för att Sverige inte ska tala klarspråk om utvecklingen i Ryssland, utan inta en förstående hållning. Han skriver vidare:

”Putins starka ställning kan inte förklaras som resultat av repression eller manipulation; motkrafternas svaghet är väsentligen självförvållad.”

Ja, menar Björnsson, det är ungefär som i Sverige.

”I det svenska samhället ökar inslagen av repression och övervakning; också hos oss är motkrafterna svaga och illa organiserade.”

Jag, vet inte vad Björnsson kan tänkas avse med parallellen mer än att den haltar (jmf Freedom House och Privacy International).

Till lunch ska jag träffa journalisten Grigorij Pasko, som dömdes för förräderi efter att ha avslöjat korruption i den ryska marinen och hur marinen dumpade radioaktivt avfall i havet. Nu verkar han för mänskliga rättigheter. Jag ska fråga honom om han tycker att vi ska tiga.