Klart Bromölla ska räkna på asylkostnaderna

Sverige är fantastiskt. Var annars på jorden kan det bli en nyhet, först i lokal-tv, och sedan stort uppslaget i riksradion, att en kommun bestämt sig för att ta reda på kostnaderna för en verksamhet?

Och var annars skulle partisekreteraren i det största partiet tas på allvar när hon ifrågasätter detta beslut, med påståendet att hennes parti inte heller betraktar andra verksamheter i ekonomiska termer.

”Vi räknar inte asylrätten, eller kostnaden för äldreomsorg eller handikappomsorg eller något annat i ekonomiska termer”, säger partiesekreteraren.

Det är naturligtvis trams från Marita Ulvskogs sida. Självfallet måste en förvaltning ha ett öga på debet och kredit. Självfallet finns ekonomin alltid där i alla de svåra prioriteringar en verksamhetsansvarig måste göra. Inte minst vet kommunalråden i Malmö och Södertälje detta – bägge socialdemokrater som påpekat att statens ersättning till kommuner för den infrastruktur som krävs för upprätthållande av asylsystemet varit i underkant.

Om Bromölla-borna vill ha en saklig redogörelse för huruvida asylhanteringen är en ekonomisk belastning eller en ekonomisk tillgång ska de självklart utreda saken. Det finns svårigheter, förstås, eftersom det inte är helt lätt att räkna på alla dimensioner i frågan. Men sannolikt är en hygglig uppskattning en bättre utgångspunkt för beslutsfattande än en ren gissning.

Men varför stanna vid asylhanteringen? Det finns garanterat åtskilliga verksamheter i kommunerna som behöver ekonomisk genomlysning. Hur mycket betalas ut till mimar-kurser, och vilken nytta gör de? Vad kostar den kommunala bowlinghallen, och vad får man ut av den?

Sverige är fantastiskt, som sagt. Men exakt hur fantastiskt det är vore det bra att få siffror på.