Mossiga motkrafter kan också vara bra

Man behöver inte vara militant jämställdhetsfundamentalist för att tycka att
det är rimligt att även adliga damer får ha ett ord med i laget i det
anrika Riddarhuset.

Men det får de alltså inte för ”direktionen” som har avvisat greve Gustaf Douglas motion om att kvinnor ska tillåtas plats i Riddarhusets styrelse. Direktionen varnar
till och med för forsande dammluckor och, underförstått, upplösning av hela
ridderiet.

Direktionens med dagens mått mätt mossiga inställning har gjort den moderata riksdagsledamoten och greven Björn Hamilton så upprörd att han i protest lämnar riddarledningen. Och det får han så klart göra.

När en annan anrik sammanslutning, Svenska Akademien, anklagas för otidsenlighet, svågerpolitik och bristande jämställdhet brukar den svara att Akademien lyder under lagarna men inte under opinionen. Den kaxiga attityden kan bara en helt oberoende organisation kosta på sig.

Inte heller Riddarhuset står under statlig kontroll och lever inte på statliga bidrag. Det är alltså bara lagarna och allmän anständighet som sätter gränser för hur dessa herrar får bete sig.

I det här fallet hade det varit klokt att följa greve Douglas förslag och släppa in förtjänta kvinnor i styrelsen. Ett tips är att det inte kommer att dröja länge förrän det förslaget blir verklighet. Men det får inte dölja det faktum att det i ett större perspektiv trots allt är bra att det finns organisationer som utgör motkrafter i samhället och är helt fristående från allt vad politik och myndighetsstyrning heter. På fint språk kallas det pluralism.