Många krumbukter om den svenska modellen

Vänsterpartiets Lars Ohly krävde sannolikt utan att ha läst EG-domen, att Sverige måste lämna EU. LO:s vice ordförande varnar för att Sverige nu får någon form av apartheid på arbetsmarknaden. Medan LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin såg mer sansat på saken och gladdes åt att facket även i framtiden kommer att få ta till proportionerliga konfliktåtgärder.

Som sagt, EG-domstolens dom ger facket rätt att ta till stridsåtgärder för att motverka social dumpning. Men Byggnads blockad 2004 mot det lettiska byggföretaget Laval gick för långt och stod därmed i strid med EU:s krav på fri rörlighet för tjänster.

– Hade facket hållit sig till de grundläggande lönenivåer som gäller på svensk arbetsmarknad så hade det förmodligen varit okej med stridsåtgärder, kommenterade professorn i arbetsrätt Örjan Edström domslutet i DN.

Sett mot den bakgrunden innebär domen inte slutet för den svenska modellen, men visst måste en del justeringar göras. Som att facket inte i alla lägen ensamt ska kunna diktera villkoren när utländska företag vill få in en fot på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har redan flaggat för att Lex Britannia ska ses över för att komma i bättre samklang med principen om fri rörlighet. Kanske måste Sverige som de flesta andra länder införa lagstiftning om minimilöner. Det kan tyckas onödigt klåfingrigt men är egentligen inte mycket att bråka om. Littorin var snabb med att framhålla att den reformering som behövs ska ske i brett samförstånd med arbetsmarknadens parter. Den linjen har hittills varit framgångsrik, även om den har retat delar av näringslivet.

Annat var det förr. I opposition var moderaterna och de andra borgerliga partierna inte alls glada när en lydig riksdagsmajoritet 1991 på beställning av LO röstade igenom att svenska fackföreningar skulle ha rätt att ”undantränga” kollektivavtal som utländskt företag har ingått med sina anställda när de jobbar tillfälligt i Sverige.

Men det var alltså den lagstiftningen som Byggnads lutade sig mot när man i Vaxholm satte det lettiska byggföretaget i blockad för att tvinga det att skriva på svenskt kollektivavtal. Allt med följden att de utländska byggjobbarna inte kunde fullfölja uppdraget att bygga om en skola, utan fick åka hem.

Regeringen Reinfeldts nya samförståndslinje väckte viss förvåning när man inför den muntliga förhandlingen i EG-domstolen intog samma nationalistiska hållning i Vaxholmfallet som regeringen Persson. På plats i Luxemburg argumenterade mycket riktigt regeringens juridiska ombud Anders Kruse för att Byggnads bara följde svensk rätt

– Vi har gjort det för krångligt för utländska företag att verka i Sverige, förklarade i går en efterklok Anders Kruse i Lunchekot
Arbetsrätten måste anpassas så att de svenska kollektivavtalen inte gör det omöjligt för utländska företagare att jobba här. Att sedan Sven Otto Littorin beklagade att den svenska modellen behöver modereras så att den inte lägger krokben för den fria rörligheten i EU, bör nog ses som en läpparnas bekännelse. Ja, som ett fullföljande av regeringens taktik att undvika strid med fackföreningarna.

För inte kan väl regeringen mena att Sverige mår bra av att vara ett reservat inom EU, stängt för utländskt företagande?