Chockdoktrinen sågades inför fullt hus

Något säger det om att dagspressens kultursidor inte riktigt lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna när det samlas 250 personer en måndagkväll för att få höra en kritisk genomgång av en av höstens mest hyllade böcker.

När Johan Norberg, debattör och författare, och Boris Benulic, redaktör för Voltaire, i går höll sin live-recension av Naomi Kleins Chockdoktrinen var det lapp på luckan, och kön med föranmälda ringlade sig ut på gatan. Inte illa för ett evenemang som främst marknadsförts via Facebook.

Maria Rankka, vd för marknadsliberala tankesmedjan Timbro, inledde kort med att referera några av de hyllande tillmälen som boken fått innan hon släppte upp Johan Norberg, som under en timme avhandlade några av de resonemang i boken han funnit problematiska, för att inte säga felaktiga.

Norberg fokuserade mycket på Kleins porträttering av ekonomen Milton Friedmans gärning, och visade med åtskilliga exempel att Klein med stympade citat och ett fantasifullt användande av redigeringsverktygen lyckats framställa Friedmans åsikter i direkt motsats till hur han själv framförde dem. Vidare påvisade Norberg Kleins lättsamma förhållande till annars lättillgänglig statistik om utvecklingen på en serie områden i världen, gällande allt från ekonomisk utveckling och grad av politisk och ekonomisk frihet till antalet väpnade konflikter.

Boris Benulic riktade istället in sin kritik på samtidens behov av konspirationsteorier, och såg närmast Naomi Klein som ett symptom på en samhällsdebatt som lämnat empirin, naturvetenskapen och förståelsen för historiska skeenden bakom sig. Ett par ganska elaka påhopp på en namngiven kulturskribent, som enligt de citat Benulic åberopade stolt förkastat rationaliteten, följde, till publikens ohöljda förtjusning. Vidare påvisade Benulic felaktiga beskrivningar, hos Klein, av historiska och aktuella skeenden, inte minst med belysande exempel från katastrofsituationen efter orkanen Katrina.

Kleins tes (som den presenterades), att nationella chocktillstånd framkallas och utnyttjas för att mot befolkningars vilja liberalisera ekonomierna, smulades grundligt ner med historiska exempel på motsatsen: katastrofer har föregått statlig expansion, ekonomier har liberaliserats med folkets gillande, sambanden mellan ekonomisk och politisk frihet, etcetera.

Under två och en halv timme radades så många argument upp mot Klein att man inte kunde undgå att fundera över kultursidornas funktion. Få vill att kulturskribenter ska överge subjektivitet och passion – men kanske kan det finnas anledning att tro att faktakontroll och rationalitet hamnat på undantag?

För oss som motsträvigt hoppats slippa läsa den femhundrasidiga boken själva lämnade dock Johan Norberg inga öppningar. Läs den, sade han. Men kritiskt.

Ja, ja.