Nytt EU på gammalt vis

Det var festligt värre när EU:s stats- och regeringschefer i går i Lissabon undertecknade EU:s nya fördrag. Men det var inte fullsatt: Gordon Brown markerade distans genom att komma för sent till den högtidliga akten. Flera skulle säkerligen ha velat göra detsamma.

Lissabonfördraget startade som en medborgarnära idé men slutade på det vanliga sättet med politiskt rävspel och frampressade kompromisskrivningar vars elegans nog bara diplomater kan uppskatta. Det blir inte mer lättsmält av att det i grunden är detsamma som fransmän och holländare har sagt nej till.

I dag när stats- och regeringscheferna hejar på varandra igen i Bryssel kommer man troligen att tillsätta en reflexionsgrupp som ska fundera över framtiden. Samtidigt drar fördragsmotståndarna ut för att via krav på folkomröstningar i fler länder än på Irland försöka hindra att Lissabonfördraget ratificeras. Allt går igen.

I sak är det nya fördraget både bättre och sämre än det gamla. Det avgörande är dock att EU missade chansen att göra något riktigt bra. Men det är EU.