Mona Sahlin – vill hon något alls?

Mona Sahlin har nu fört socialdemokratin in i ett fullkomligt ideologiskt vakuum. Partiet uppvisar ingen egen politisk vilja. Inga förslag läggs fram. Ingen riktning stakas ut.

Hittills har det ansetts som en omöjlighet att som Mona Sahlin och Claes Borgström i dag skriva en artikel på DN debatt utan att presentera en enda viljeyttring. Men nu är det gjort. Rekordet är taget.

Sahlins och Borgströms text (på knappa 8 000 tecken, alltså mer än dubbelt så lång som en normal analyserande nyhetsartikel) är fullständigt befriad från egna idéer. Den handlar enbart om den borgerliga regeringens politik, som författarna inte gillar, så klart. Men vad är alternativet?

Männen tjänar på Reinfeldts politik, kritiserar Sahlin och Borgström. Men de säger inget om hur den politik skulle se ut som de själva står för.

Jämställdheten är förlorare på regeringens passivitet, hävdar Sahlin. Hon nämner naturligtvis inte att hon själv varit jämställdhetsminister utan att lämna ett enda spår. Vidare presenterar hon inget alternativ till allianspolitiken för läsaren att ta ställning till. Vad vill hon egentligen?

Man trodde inte att det var möjligt. Men det är det tydligen. Mona Sahlin och Claes Borgström lyckas vara emot allt, och för ingenting. På 8 000 tecken får de inte in en enda idé. Kan det bero på att de inte har någon?