Samling i mitten är ett högriskprojekt

Det har blivit fullständigt omöjligt att skilja blairiterna från Camerons tories, skriver Alice Thomson i The Telegraph. Det liberala New Labourfolket har föga till övers för Gordon Brown och skickar glada sms till de konservativa när Cameron glänser i parlamentet. Några ideologiska skillnader mellan högerns vänster och vänsterns höger går inte längre att upptäcka.

Ska det gå likadant i Sverige? (Så när som på att här inte finns några browniter, som låter tala om sig.) Redan i dag är det något av en utmaning att få in ett silkespapper mellan nymoderata toch sahlinska taktiker, i alla fall när det kommer till idébudskap och signaler om vad politiken har för syfte.

Men det finns en viktig skillnad mellan Storbritannien och Sverige: valsystemet. I Storbritannien äger allt politiskt liv av betydelse rum i de två stora partierna, eftersom småpartier aldrig får mer än en handfull mandat även om de går lysande bra. I Sverige kan inte s och m ta väljarna för givna på samma sätt. Om de pressar sig mot varandra i mitten öppnas ytor till höger och vänster, och det skapar mer än en sorts risk.