Styckmordsfallet liknar mest en Kafkaprocess

Inte vet jag om 40 miljoner kronor är rätt prislapp på den kränkning som de båda männen – av medierna döpta till obducenten och allmänläkaren – menar att svenska staten har orsakat dem. Och vad Attunda tingsrätt kommer fram till i den skadeståndsförhandling som i morse inleddes mellan staten och de båda männen, återstår att se.

En sak är dock säker. Männens läkarlegitimationer drogs in för 23 år sedan efter att Stockholms tingsrätt pekat ut dem som skyldiga till styckningen av Catrine da Costas kropp. Detta trots att tingsrätten friade dem från mordmisstanken, och att de inte ens var åtalade för själva styckningen. Läkalegitimationera blev de av med i alla fall och under alla år (närmare bestämt 23) har domstol vägrat att ta upp deras fall.

Som sagt, jag är inte människa att bedöma om 40 miljoner är en skälig kränkningsersättning, eller om den ens självklart ska betalas ut.
Men jag har sällan haft en så krypande obehagskänsla över att något har gått väldigt, väldigt fel som jag har i detta fall. Fel i form av rättsövergrepp som dessbättre ännu kan rättas till förutsatt att myndigheter, domstolar och ytterst staten släpper på prestigen och erkänner att fel har begåtts.