Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Moderaterna startade i dagarna sin julkampanj. Där kan man på webben se Fredrik Reinfeldt som tomte.

Det hade varit enkelt att ironisera över det: De nya moderaterna har nu övertagit vänsterns politikerdefinition – statsmakten ses som en kramgo välgörare som belönar lydiga barn. Julkalendern blir den perfekta illustrationen över den relation mellan väljare och valda som borgerligheten alltid skytt, men nu anammat. Bakom varje lucka döljs en reform: en gåva till folket från de goda makthavarna.

Det normala borgerliga synsättet är ju annars betoningen på att
politikens roll är att ge vanliga människor möjlighet att själva
styra över julklappsbestyr och allt det andra livet går ut på.

Men de tänkta sarkasmerna fastnar
på idéstadiet när jag bläddrar i senaste numret av Ordfront magasin. En intervju med vänsterpartiets riksdagsledamot Josefin Brink får mig att inse vad julkalendern egentligen visar. Brink berättar om hur omskakande alliansens första år verkligen varit.

”Så sitter hon i arbetsmarknadsutskottet också. Och ?ck en rivstart
förra hösten när hon valdes in i riksdagen – »borgarna vände ju upp och
ned på allt«. – En politisk sekreterare som jobbat här i 15 år sa
att han aldrig varit med om ett år där det har hänt så mycket inom
arbetsmarknadspolitiken, säger hon.”


Smaka på orden
. Alliansregeringen ”vände upp och ned på allt.” Tjänstemän i riksdagskansliet har ”aldrig varit med om ett år där det har hänt så mycket”.

Den moderata julkalendern har 24 luckor. Utan att förstöra spänningen kan man anta att kalendern rymmer lika många genomförda reformer. I dag rimmar kalendern om skolan:

”Vi älskar när alla barn får samma chans.
Dagens julklapp är läsa-skriva-räknaassistans.”

Det händer att vänsterpartister har rätt. Det här är ett sådant tillfälle. Inte i mannaminne har en regering gjort så mycket på så kort tid. Och det är det julkalendern visar. Det är inte alla politiska partier som efter ett år kan komma ut på arenan och berätta om 24 förändringar som de känner stolthet över.

Att moderaterna och Fredrik Reinfeldt, som så länge kritiserats för att inte synas tillräckligt, nu kommer ut – med lite självförtroende och humor – och skryter om vad som åstadkommits är bra. Förutsatt att de inte tänker sig att tomtedräkten ska vara på året om, förstås.

Arkiv

Fler bloggar