För mycket planekonomi och pudlar

Om den estniska regeringen i början av 1990-talet hade sagt att det viktiga är inte hur näringslivet är organiserat utan att det producerar bra saker på ett effektivt sätt, vad hade man då tänkt?

Kanske ungefär vad jag tänker när jag läser att Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann skriver så här på DN Debatt i dag: Vem som utför och finansierar sjukvården är inte ointressant. Det är
däremot inte de viktigaste faktorerna för att komma tillrätta med
vårdens utmaningar. Vem som äger sjukhusbyggnaden är inte i sig lika
betydelsefullt som vad som pågår där inne. Kvalitet i sjukvården
handlar i högre grad om tillgänglighet, bemötande och dialog mellan
vårdgivare och patient … I framtiden ska moderat sjukvårdspolitik i högre grad handla om kvalitet och den vardag som patienterna upplever, i lägre grad om vem som ska sköta vad.

Ja, det är klart att kvaliteten är det viktigaste, och det är klart att moderaterna ska jobba hårt för att göra landstingen så bra som möjligt. Under överskådlig tid är det ändå landstingen som kommer att stå för huvuddelen av sjukvården i vårt land. I alla fall när det gäller slutenvården.

Men vem tror att Estlands ekonomiska problem fram till 1990-talets början var oberoende av att man levde i en planekonomi? Att det var oväsentligt vem som ägde företagen och vem som skötte vad? Och hur kan man som moderat, liberal, konservativ politiker tro att landstingens problem är oberoende av att sjukvården produceras i gigantiska, regionala planekonomier?

Även jag vill att det ska finnas skattefinansierad vård till alla som behöver den, och skattefinansieringen gör sannolikt att man aldrig kan få samma smidighet som i ett fullt marknadsekonomiskt system. Men det betyder inte att reformer för valfrihet, konkurrens och företagande inom vården skulle vara en andra rangens fråga, möjlig att misstänkliggöra för att vara något så hemskt som ideologi: tvärtom är sådana förändringar viktiga medel för att förbättra tillgängligheten och patientfokuset inom sjukvården. Varför i herrans namn skulle förresten annars de borgerliga i Stockholms läns landsting lägga så mycket krut på att få Vårdval Stockholm på plats?

Och så det här med pudlar. Nya moderaterna har gjort det som sin stora grej att ta avstånd från hur m har varit förut. Vi har sett det på jag vet inte hur många områden. Men allvarligt talat, bortsett från att jag i ett antal fall tycker att man har gått från bättre till sämre: Hur bra gensvar bland väljarna tycker m-ledningen att denna självutplånadets taktik har mött? Jag bara undrar.