Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

I dag hetsar man mot bilisterna. För några hundra år sedan var det bruket av häst och vagn som blivit för omfattande.

”… i de forna tider var det de förnämare åldermäns och fruars rätt att åka i vagn; men nu är det alltför många ibland oss, som hålla sig med vagnar och hästar.”

Nästan alla argument
som konsumtionskritikerna anför har hörts i alla tider. Och motbevisats av historiens gång.

Jonas Frycklunds bok Yppighetens nytta (Timbro) kastar, med glimten i ögat, en löjets blick mot konsumtionskritiker genom tiderna. Citatet ovan, från friherre Carl Leuhusen år 1762, är bara ett av många strålande exempel.

Det är mycket, visar Frycklund, som setts som överflöd genom tiderna. På Platons tid, alltså 400 före Kristus, kritiserades den myckna konsumtionen av purpur, färger och rökelse. Generationen efter, på Aristoteles tid, rackade man ner på allt som inte tillverkats i jordbrukssektorn. Under frihetstiden, på 1700-talet alltså, såg man med avsmak på konsumtionen av kaffe, choklad, fina tyger, likörer och utländska frukter. Vid 1900-talets början kritiserades flygmaskiner, glödlampor, reklamskyltar och roterande tryckpressar. På femtiotalet hamnade nya bilmodeller, nylontält, gummimadrasser, lysrör, biofilmer och seriemagasin i konsumtionskritikernas skottlinje. På sjuttiotalet gnälldes på konsumtionen av privata bilar, kött och stora bostäder. I dag framställs privata studsmattor, klätterställningar, trampbilar, trädgårdspooler och bilar som onödigt överflöd.

Yppighetens nytta vederlägger
de flesta av konsumtionskritikernas argument, och förklarar i stället hur konsumtion driver samhällsutvecklingen framåt.

Väl tajmat inför julhandeln, och inför den galna företeelsen Buy Nothing Day som tydligen infaller i helgen.

Arkiv

Fler bloggar