Per Gudmundson
Det amerikanska magasinet Esquire listar i det senaste numret den totalitära världens sju underverk. Det är både komiska och sorgliga bilder. Byggnaderna är helt groteska. Där finns dock ett tydligt samband. Av de sju är det bara möjligen ett som inte har tydlig koppling till socialismen.
Och då räknar vi snällt. Väldigt snällt.
På bilden ovan ses monumentet över Turkmenistans förre diktator, president Saparmurat Niyazov. Han var turkmensk statschef redan under Sovjettiden, från 1985 till sin död 2006. Han var också, såklart, ledare för kommunistpartiets turkmenska avdelning, och som sådan en av Sovjets minst reformvänliga politiker och ihärdig motståndare till Glasnost. Bland annat deltog han i den statskupp 1991 som skulle förhindra Sovjets sönderfall. Niyazovmonumentet finns självfallet med bland de sju.
De andra totalitära underverken är:
– Gamle kommunisten Muammar Khadaffis monument med en näve som krossar ett amerikanskt stridsflygplan.
– Monumentet efter gamle marxistiske diktatorn i Kongo, Laurent Kabila.
– Kommunismens främsta vallfärdsplats, Lenin-mausoleet i Moskva.
– Skulpturen där den store rorsmannen leder proletärerna vid Mao Zedongs motsvarande mausoleum.
– Minnesmonumentet över grundandet av Nordkoreas arbetarparti.
– Saddam Husseins triumfbåge till minne av kriget mot Iran.
Alla utom ett har socialistisk koppling. Men då räknar man alltså mycket snällt. Räknar man rättvist hamnar också Saddam Husseins monument under socialismens solkiga fana, då ju även Baathpartiets arabsocialism var/är en slags socialism.
Alla rätt, alltså. Och det är ju något att tänka på för alla dem som ska tillbringa helgen på ABF med Socialistiskt Forum.