Motståndarlaget blev plötsligt vassare

Den av flera stora vänsterrörelser finansierade tankesmedjan Agora/Arenagruppen, som ger ut tidskriften Arena, har i dag lanserat en ny ”ledarsida” på internet: Dagens Arena. Och med ens blev motståndarlaget ett par snäpp bättre.

Dagens Arena har knutit till sig några av vänsterns mer läsvärda namn. Chefredaktör är Nisha Besara, tidigare ledarskribent i Aftonbladet, politiskt sakkunnig i förra regeringskansliet och redaktör för SSU:s idétidskrift Tvärdrag. Skribenter är, förutom Besara, Katrine Kielos, vänsterns senaste stjärnskott med mycket vass penna, Håkan A Bengtsson, som är chef för tankesmedjan, Devrim Mavi, journalist och tidigare talesperson för Feministiskt initiativ, Per Wirtén, chefredaktör för Arena och kulturskribent för bland annat Expressen, samt Sveriges Radios gamla draghäst Björn Elmbrant.

Värvningen av Elmbrant har redan lett till en smula publicitet. Ledningen på Sveriges Radio gillade nämligen inte att Elmbrant, såsom varande krönikör i P1:s Studio Ett, också arbetar på en tydligt vänsterpolitisk ledarsida. Som om någon trott att Elmbrant stod för något annat. Men det är i de andra medarbetarna som man kan får en ledtråd om hur en yngre och lite modernare vänster ser på sig själv. Besara intresserar sig oftast för integrationsfrågor, Kielos skriver mycket om klass och kön, och Mavi intresserar sig för jämställdhetsfrågor. Det är på de punkterna en pigg vänster kan vinna symboliska segrar, viktiga inte minst för ungdomsväljare.

Tidskriften Arena har alltid varit värd att läsa även för meningsmotståndare, och det finns anledning att tro att Dagens Arena kommer att få viss betydelse, inte minst eftersom att Aftonbladets ledarsida ibland känns trött och förstelnad.

Men den vänsterposition som Arenagruppen har är samtidigt problematisk. Man är ”vänster”, men man anser sig inte bunden till socialdemokratin. Man är ”radikal”, men tar avstånd från Lars Ohlys dogmatism. Man säger sig vara öppen i tanken och fri i själen, men säger i nästa ögonblick att ”verklig förnyelse kommer alltid från vänster”. Kort sagt försöker man göra gällande att man kan vara vänster utan att vara för den politik som reellt kommer ut av vänsterns organisationer: socialdemokratisk stagnation eller kommunistisk katastrof. Men på valdagen så röstar naturligtvis alla dessa fria vänstersjälar med Ohly eller Sahlin. Grundbudskapet är alltså lögnaktigt.

Men från och med i dag är lögnen snyggare förpackad.