Kroppar och glödande blickar är även arbetsredskap

Vilka litterära mästerverk vill Teaterförbundet bränna? Den frågan ställde jag mig tidigare i dag.
Visst blev jag mer smickrad än förargad över att Teaterförbundet i sin guide till jämställdhet buntar ihop Philip Zandén och mig som exempel på personer med ”problematisk uppfattning” i frågan om sexuella trakasserier.

Lika lite som man gillar Zandéns beskrivning av skådespelare som känslomässiga varelser som älskar att kramas och fåna sig, lika ointresserad är förbundets genusvetare av mitt försök till problematisering (4/1).

I artikeln som hon ondgör sig över återger jag Svensk scenkonsts inställning. Den går ut på att vad som är sexuella trakasserier på scen kan vara knepigt att hantera i en miljö där kroppar och glödande blickar är arbetsredskap.

Nog för att genusforskning är mer ideologistyrt tyckande än vetenskap. Ändå kan jag inte låta bli att höja på ögonbrynen. Å ena sidan konstaterar förbundet i handledningen till hur man upprättar en jämställdhetsplan att jämställdhetslagen inte gäller innehållet i det som visas på scenen, filmduken eller i tv.

Å andra sidan tycker Teaterförbundet att det som visas ändå ska vara en del av jämställdhetsarbetet. Man tycker rent av att ”det blir väldigt konstigt” om inte jämställdhetsarbetet i samhället avspeglas i innehållet av det som skildras på scenen, filmduken eller i tv-rutan.

Läs gärna det där stycket en gång till. Bolla med tanken på vilka teaterstycken, spelfilmer och tv-serier som Teaterförbundet helst skulle vilja se censurerade. Det är ingen trivsam tankeverksamhet, för den leder till frågan om vilka av historiens litterära mästerverk som Teaterförbundet vill bränna i den förmenta genusvetenskapens namn. En sådan pjäs som Peer Gynt, som nu spelas för fulla hus på Stadsteatern, ligger helt klart i farozonen.

Jämställdhetsministern har dragit på sig Feministsveriges ogillande genom att utse Anne-Marie Bergström till ny JämO. Detta trots – eller tack vare? – att Bergström har tagit avstånd från kvoterad föräldraförsäkring. Något som Bergström dömer ut som ”stagnation”. Sådant tal tåls inte i kretsar där mäns och kvinnors vilja om hur de ska dela tiden med barnen, är underställd genusforskningen och de feministiska dogmerna.

Som om inte det vore nog degraderade Nyamko Sabuni nyligen departementsrådet Marianne Laxén. Ända sedan Margareta Winberg utnämnde henne till jämställdhetsexpert har Laxén basat över regeringskansliets skandalomsusade jämställdhetsenhet. Till Laxéns meriter hör att hon beviljat många sköna genuskronor till en organisation som hon själv var medlem i. Miljoner skattekronor har hon också portionerat ut till fantasifulla projekt som vid närmare kontroll av polis och åklagare visade sig över huvud taget inte existera.

Om Nyamko Sabuni hade fått bestämma skulle teaterförbundets guide till genustrams sannolikt hamna i papperskorgen. Förbundet har förstås rätt att hitta på vad tok som helst, men nog skulle det vara intressant att veta hur kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ser på saken?