EU:s arresteringsorder är inte tänkt att skydda fransk protektionism

Statliga Svenska Spels vd Jesper Kärrbrink blev visserligen förvånad, men i sak tycker han att det var rätt av den franska staten att bussa holländsk polis på det konkurrerande spelbolaget Unibets vd Petter Nylander och låsa in honom i en cell.
På annat sätt är det svårt att tolka Kärrbrinks besked i dagens SvD: ”Min åsikt är att man ska alltid följa gällande lag, oavsett om man gillar den eller ej”. En inställning som ligger ruggigt nära den missbrukade och historiskt belastade ursäkten ”jag lydde bara order”.

Det är korrekt, den franska spellagstiftningen tillåter inte att privata spelbolag konkurrerar med de inhemska spelmonopolen Francaise des Jeux och PMU genom att erbjuda folk spelmöjligheter på internet. Därför har också Nylander varit efterlyst av den franska staten sedan i somras.

Men det är också korrekt att EU-kommissionen har hissat varningsflagg för att Frankrikes spellag, precis som den svenska, strider mot EU-rätten. Inte för att spelrestriktioner i sig skulle vara förbjudna enligt EU-rätten. Som Kommissionens talesman förklarade i Financial Times accepterar unionen nationella begränsningar på spelområdet förutsatt att dessa gäller lika för alla aktörer. Och så är inte fallet i Frankrike eller – för den delen – i Sverige.

Genom att använda EU:s arresteringsorder, under stor vånda framtagen av medlemsstaternas stats- och regeringschefer i kölvattnet av terrordåden den 11 september 2001, för att få stopp på ett konkurrerande spelbolag, har både den franska och den holländska ordningsmakten gjort bort sig kapitalt. Som om det inte vore nog tycks den franska rättsapparaten ha tappat alla sinnen för proportioner.
EU:s arresteringsorder är ett finurligt rättsligt instrument som innebär att EU:s medlemsländer sedan den första juli 2004 ska respektera varandras rättsvårdande myndigheters beslut. Det är en högst rimlig ordning civiliserade stater emellan som gör unionens gemensamma insatser mer effektiva mot sådan gränsöverskridande brottslighet som terrorism, människohandel, narkotikahandel, storskalig alkoholsmuggling och penningtvätt.

Fransk protektionism hör definitivt inte till de intressen som EU:s arresteringsorder är tänkt att skydda. Därför var det lika väntat som välkommet att Nylander i eftermiddags sattes på fri fot av en holländsk jourdomstol.