Fuskarna är också människor

Är det människan som skapar regelverken eller är det reglerna som skapar människan? Lyckligtvis både och.

Stefan Fölster och Fredrik Bergström presenterar i dag resultat ur sin kommande bok Plan B – den dolda jakten på välfärd på DN Debatt. De har genom en intervjuundersökning med ett statistiskt säkert urval mätt hur många som använder samhällets olika försäkrings- och ersättningssystem på ett sätt som inte var tänkt, och de har vidare mätt hur folk upplever att samma system fungerar gentemot användarna. Resultaten är förskräckande. Fusket är utbrett. Och samtidigt får folk inte ut av systemet vad det rimligen ska ge.

”Nära 95 procent av de tillfrågade i undersökningen uppger att de anpassat sitt beteende i syfte att vinna fördelar ur systemen, vid ett eller flera tillfällen under de senaste fem åren. 16 procent erkänner själva att de tillgripit allvarligt fusk, till exempel med a-kassa eller sjukpenning.”

95 procent utnyttjar systemen. Det är en helt sanslös siffra. Det är nästan så att själva begreppet fusk inte känns helt ärligt att använda i sammanhanget. Det är ju normalt. Kanske snarast en självklar anpassning till regelverken. Som i ishockey: fällning, hakning och fasthållning är förvisso regelbrott som bestraffas men de är också delar av själva spelet, och i vissa lägen är det så att regelbrott är direkt gynnsamma att begå.

I går presenterade Skatteverket sina beräkningar av det så kallade skattefelet, det belopp som staten missar på grund av fusk och misstag i skattesystemen. Det handlar om gigantiska belopp. 66 miljarder skulle ha inbetalats förra året om den svarta ekonomin följt regelverket, menar Skatteverket. Och precis som ledarsidan skriver i dag måste man ställa sig frågan om det inte går att utforma systemen så att man uppmuntras att följa regelverkets intentioner snarare än att smita genom kryphålen.

Människan har genom historien visat sig sällsynt bra på att anpassa sig. I öknar och i träsk, som livegna och som jägare, nästan oavsett läge har människan lyckats fortleva. I de mest bisarra samhällssystem har människan anpassat sitt beteende för att kunna fördra. Men grunden, själva den mänskliga strävan, har inte påverkats. Folk vill samla resurser för att de själva och deras nära ska kunna leva drägliga liv, och sedan överföra dessa resurser på avkomman för att säkra fortlevnaden. För detta syfte är man beredd och förmögen att anpassa sig till vilket oskick som helst.

I omkring 150 000 till 200 000 år har mänskligheten släpat sig fram på det sättet. Men för några århundraden sedan skedde något remarkabelt. Människan uppfann ett system som utgick ifrån människans drivkraft och vilja att skapa och producera, istället för att utgå ifrån att människor anpassar sig. Det systemet har tagit oss från skogshyddor till Playstation på väldigt kort tid, och alltså resulterat i den största välståndsökningen i mänsklighetens hela historia.

Demokratiska marknadsekonomier är konstruerade så att de grundläggande mänskliga drivkrafterna att producera för den egna överlevnaden stimuleras, vilket på ett fantastiskt sätt leder till välstånd för alla. Motsatsen, det socialistiska systemet där enbart produktion för det allmänna bästa uppmuntrats, har också testats, men med betydligt sämre resultat – som svält och förtryck.

Det hemliga tricket vid utformningen av samhället ligger i att bygga system som uppmuntrar människan att själv skapa. System som ger människan belöning för fusk kommer att leda till fusk – och därmed till sämre utveckling.