Uråldrig antijudisk myt i Sveriges Radio

En vanligt förekommande antisemitisk berättelse är den om juden som mördar för att få blod att baka sitt rituella Matzah-bröd på. Berättelsen finns i ett otal varianter, alltifrån plumpa påståenden att judar dricker spädbarnsblod till mer sofistikerade historier som den som spreds i Iran nyligen, att judar tar in palestinska barn på sjukhus för att stjäla deras ögon. Myten om juden och blodet är uråldrig (i Wikipedia listas dess förekomst under 2000 år), och har funnits bland olika religioner, folkslag och kontinenter.

Man kan ändå inte låta bli att förvånas när den i dagarna har dykt upp i Sverige.

I dagarna har Sveriges Radio sänt ett stycke radioteater av amerikanska dramatikern Naomi Wallace. Mellan detta andetag och dig heter pjäsen, som har som ramberättelse att Israel stjäl organ från palestinier som dödas under strid och ger till judar. SvDs recension beskriver handlingen så här:

”En palestinsk man söker upp en judisk amerikanska som arbetar
som sjuksköterska på en privat Jerusalemklinik. Han är sjuk av sorg,
sonen är död, men han vill ömt smeka kvinnan. Hon har, sig själv
ovetandes, fått sonens lungor eftersom hon lider av cystisk fibros. ’Han är inuti dig’, säger mannen till judinnan ’du är nu min son’. Hon
skriker tillbaka ’det existerar ingen palestinier inom mig’.”

Det står naturligtvis konstnärer fritt att dikta ihop vilka historier som helst. Det är till och med fullt möjligt att paketera gamla antijudiska föreställningar och göra konst av det.

Men man måste undra vad Sveriges Radio menar med att presentera denna antisemitiska föreställning med påståendet att pjäsen är baserad på verkligheten.

Pjäsen “bygger på avslöjandena om att lik från palestinier som dödats i
strid förts iväg och i hemlighet använts för organdonationer till
israeliska patienter”, skriver SR.

”Den amerikanska dramatikern Naomi Wallaces pjäser har på kort tid blivit stort uppmärksammade för deras säregna blandning av politiskt sprängstoff och poesi. Mellan detta andetag och dig handlar om konflikten mellan Israel och Palestina och bygger på avslöjandena om att lik från palestinier som dödats i strid förts iväg och i hemlighet använts för organdonationer till israeliska patienter. Men trots den makabra och upprörande bakgrunden lyckas Wallace i sin pjäs på ett sällsamt sätt förmedla en känsla av försoning, humanism och fredslängtan.”

Efter att bloggar som Dibbuk och Al Hamatzav uppmärksammat att pjäsen sänds i Sveriges Radio, och påpekat det bisarra i radioföretagets presentation av pjäsen, har Sveriges Radio ändrat texten på hemsidan (men går fortfarande att läsa i tablån). Gott så. Det visar i alla fall att redaktionen är medveten om att det finns något problematiskt här. Nu väntar vi bara på en vettig diskussion med redaktionen för Radioteatern. Var det verkligen så att de inte kände till den uråldriga antisemitiska myten? Eller trodde de att myten var verklighet?