Vänsterblocket är inget regeringsalternativ

Peter Eriksson har förvisso rätt när han i dagens intervju i SvD säger att vänsterpartiet är ”bakåtsträvande och gammalmodigt”. Och alla håller förstås med när Eriksson påpekar att det var olustigt att höra att Lars Ohly grät när berlinmuren föll. Det är med Ohly precis som Eriksson säger: ”något som är lite konstigt.”

Men uttalanden som dessa understryker också att det inte finns något regeringsalternativ i vänsterblocket i dag. Vem vet vad en röst på socialdemokraterna skulle betyda?

Lars Ohly har tidigare sagt tydligt att han inte kan tänka sig att stötta en regering där han själv inte får ministerpost. Och även om man kan tycka att det är osannolikt att vänsterpartiet skulle fälla en tänkbar vänsterregering är det ändå värt att ha i åtanke vilken förödmjukelse det skulle vara för vänsterpartiet att svälja en regering där miljöpartiet får ministerpost men inte det egna partiet. Det vore att slutligen och för all framtid omvandla vänsterpartiet till socialdemokratins dörrmatta. Skulle Ohly verkligen kunna göra det?

Och likadant kan man betrakta miljöpartiets förhållande till socialdemokratin. Peter Eriksson är självsäker när han pekar på regeringssamarbete. Men om man frågar Mona Sahlin så är det ingen självklarhet att mp ska få ministerposter. Vad är det som gäller?

I själva verket har väljarna inte fått några svar ännu. En röst på vänsterblocket kan betyda precis vad som helst. Kan Mona Sahlin tänka sig ministerposter till vänsterpartiet? Till Miljöpartiet? Kan Peter Eriksson tänka sig att sitta i en regering med vänsterpartiet eller inte? Kan Lars Ohly stötta en vänsterregering där han själv inte ingår?

Vänsterblockets splittring är inte förvånande. Och det är långt kvar till valet. Men det minsta väljarna kan begära är att partierna tillkännager vad en röst på dem innebär.