Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

På Eiraskolan vajar flaggan på halv stång. En bit bort fladdrar levande ljus i vinden bland blommor och handskrivna hälsningar: Vi tänker på dig. På den 16-årige pojke som sparkades till döds i lördagskväll och som blev ännu ett offer för ungas våld mot unga.

Det som startade som ett festbråk slutade med att ett liv släcktes nästan innan det hade börjat. Fem 16-åriga pojkar är häktade misstänkta för mord. Alla ingår i den mördades kompiskrets.

I små sörjande grupper står gymnasister vid platsen för brottet. Stämningen är dov. Några gråter. Så små de är, tänker jag. Bara barnen. Det gäller också de misstänkta gärningsmännen, men den skur av sparkar och slag som utdelades har inget barnsligt över sig.

I chockvågen efter mordet förs det fram olika recept för att det inte ska hända igen. Mycket är långsiktigt och diffust. Det är mycket mer konkret att jaga upp dem som langar alkohol till tonåringar. Ruset sänker tröskeln för våld.

Arkiv

Fler bloggar