Maria Abrahamsson
I sedvanligt högt röstläge tog i dag Ylva Johansson, socialdemokraternas frontfigur i socialfrågor, till orda i apoteksfrågan.
Eftersom EU-domstolen knäppte den förra socialministerns egen regering på näsan, vet så klart Johansson att Apotekets monopol på läkemedelsförsäljning krockar med EU:s konkurrensregler.
Men i stället för att låta seriösa intressenter ta upp konkurrensen med Apoteket, vilket skulle ha pressat priserna och ökat tillgängligheten av läkemedel för konsumenterna, lyfte Johansson som minister inte ett finger för att snabba på avregleringsprocessen. Detta med följden att livsmedelshandlare, butiksägare och andra hugade företagare sedan dess har legat i startgroparna och förgäves väntat på klarsignal. Allt medan Apoteket har knaprat åt sig konkurrensfördelar genom att bygga receptdatabaser och öppna apoteksshoppar som personalen drillas i att ta över den dagen läkemedelsmarknaden blir fri.
När alliansregeringens utredare Lars Reje bara har kort tid kvar av sitt arbete att ta fram en plan för hur detaljhandelsmonopolet ska kunna avskaffas till 2009, hoppar Ylva Johansson upp som en yrvaken gumman i lådan, sträcker fram handen och erbjuder regeringen att göra upp med socialdemokraterna om Apotekets framtid.
Flott? Inte särskilt. Uppgörelsen som Johansson lockar med är en socialdemokratins omvändelse under galgen. Den utsträckta handen betyder inte mer än att det forna statsbärande partiet har tvingats inse att även Sverige måste rätta sig efter EU-domstolens utslag och släppa försäljningen av receptfria läkemedel fri. I övrigt ska apoteksmonopolet behållas intakt, om socialdemokraterna och andra monopolkramare får som de vill.
Apoteket drar in miljarder till statskassan, ja. Men det duger inte som argument för en regering som gick till val på att avskaffa det förlegade monopolet. Låt inte Ylva Johanssons senkomna invit om samförstånd ändra på det.