Ge sundbybergarna vad de förtjänar

Gunnar tycker det är tråkigt att Råstensgatan inte fått någon blomsterutsmyckning, en trivselskapande åtgärd som fungerat fint längs Sturegatan. Jeanette, Elisabeth och Lena skriver att de vill ha ett farthinder, eller i alla fall trettiogräns, på Vegagatan. Mats föreslår ett bättre system för att ta vara på hela och nästan hela prylar som hushållen kastar i grovsoprummen dagligdags.

Det sägs att vi får de politiker vi förtjänar. Men när man läser medborgarförslagen som inkommer till Sundbybergs kommunfullmäktige slås man snarast av hur modesta medborgarnas önskemål är. Vilken skillnad mot hur politikerna betett sig! Sundbybergarna förtjänar mycket bättre än vad de fått.

Vad förväntar sig medborgaren av sina förtroendevalda? Respekt för valutgången, kanske. 53 procent röstade på de borgerliga partierna. På måndagkvällen röstade dock vänstern i fullmäktige fram en ny styrelseordförande, socialdemokraten Helene Hellmark Knutsson. Valets förlorare tog sig friheten att själva definiera valresultatet, utan annat stöd än av två politiska vildar.

Hederlighet är en annan medborgerlig önskan. Avhopparna Michael Spira och Arne Wijkman lovade inför valet att de skulle ”iaktta god moral” och ”verka för grundläggande moderata värderingar”. Var och en skrev sin signatur under den försäkran som intygar ”att jag har moralisk skyldighet att omedelbart avsäga mig de uppdrag gruppen nominerat till, om gruppen uttalar att den inte längre har förtroende för mig som representant, eller om jag lämnar partiet.”

Vad vill medborgaren ha av kommunen? Funktionsduglighet. Sundbyberg har strukturella problem efter 87 år med s-styre. Ett tydligt exempel gäller den svullna administrationen. Medan den genomsnittlige invånaren i Stockholms län betalar 485 kronor om året för kommunal administration pungade sundbybergaren senaste året ut med 727 kronor. Det stannar naturligtvis inte där. Bostadsbeståndet är slitet. Skatten ligger över snittet. Kommer något av detta att kunna åtgärdas? Den nya majoriteten är mindre regeringsfähig än den borgerliga var.

Ett exempel: om någon av de två avhopparna är frånvarande hoppar riktiga moderater in i deras ställe. Mandaten är fortfarande m-märkta. Någon handlingskraft är inte att förvänta på så bräckligt grundad majoritet. Resten av mandatperioden är sannolikt redan att betrakta som bortslösad.

Väljaren har också rätt att ställa krav på sitt parti. Ledningsproblemen inom moderaterna i Sundbyberg har närmat sig det parodiska. Den unge Carl Grufman, som fått axla ansvaret och nu valts till oppositionsråd, har en lång resa framför sig. Att bygga upp det förtroende som raserats av några få personer tar lång tid. Grufman kan dock vila trygg i förvissningen om att medborgarna även i nästa val kommer att vara missnöjda med socialdemokratisk politik.

Sundbybergarna förtjänar bättre.