Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Med tre år kvar till nästa val är det mer otydligt än vanligt vad opinionsmätningarna säger oss. Något innehåller de dock.

Väljarnas förtroende för Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin är stort, visar en mätning av Synovate för DN. 46 procent av väljarna säger att de har stort eller mycket stort förtroende för henne. För socialdemokratiska konkurrenten Carin Jämtin har 37 procent av väljarna stort eller mycket stort förtroende. Skillnaden är alltså ganska stor.

När man tittar på stödet från de egna väljarna växer dock skillnaden till en avgrund. 49 procent av de som röstar socialdemokratiskt uppger att de har stort eller mycket stort förtroende för Jämtin – men hela 77 procent av de moderata väljarna säger sig ha förtroende för Axén Olin.

Här finns skillnaden mellan att vilja något eller att bara vara emot. I en opinionsmätning i början av september noterades att Stockholms vänsterblock repat sig från valförlusten och nu återtagit ledningen i opinionen. Sådana siffror kan se allvarliga ut. På papperet är de det, förstås, men sannolikt reflekterar de bara en normal reaktion på den förändring som skett efter maktskiftet.

Claes Arvidsson skrev en ledare med anledning av den mätningen. Hans förklaring till Jämtins opinionsframgång var att s bedrivit motsatsen till politik:

”Min förklaring har mer att göra med att s är osynligt. Eller
rättare sagt bara putsar på varumärket med hjälp av ett negativt
budskap om konkurrenten (de borgerliga som gynnare av rika). Ju mindre
den egna politiken märks, desto bättre går det. Arbetarkommunens
ordförande Bosse Ringholm personifierar fortfarande graden av förnyelse
i partiet.

Oppositionsledaren Carin Jämtin drog in som en
virvelvind efter den socialdemokratiska valförlusten, men sedan dess
har hon mojnat. Hon verkar mer engagerad i Mona Sahlins
förnyelseprojekt för det socialdemokratiska partiet än att göra
Stockholmspolitiken piggare. Personligen tycker jag att stockholmarna
får väldigt lite konstruktiv oppositionspolitik för lönerna till Carin
Jämtin och Roger Mogert. Det är nej för hela slanten.”


Att säga nej
för hela slanten är naturligtvis lockande för oppositionen. I ett skede av förändring belönas detta av opinionen. Men sedan då?

När väljarna rankar vem de känner förtroende för blir siffrorna helt annorlunda. Stockholms ledande politiska kraft visar sig ha stor förankring, och inte bara hos moderata väljare. Nästan hälften av alla – 46 procent – säger sig ha stort förtroende för Kristina Axén Olin.

Väljarna ser skillnad på en framåtsyftande politiker och en bakåtsträvande, ser skillnad på en visionär och en nej-sägare. De kanske initialt och reflexmässigt ogillar
reformerna, men de kan tydligt avgöra vem de helst vill ska genomföra dem. Om tre år kommer det förtroendet spela större roll än det tillfälliga missnöjet med förändringar.

Arkiv

Fler bloggar