Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Det är svårt att föreställa sig en valvinnande fråga bli lika misshandlad som den om fastighetsskatten.

Ett mer klockrent vallöfte gavs inte. Hundratusentals husägare och hyresgäster var tyngda av en pålaga som kändes både orättfärdig och som ett hot mot själva möjligheten att bo kvar i sitt eget hem. Responsen när Kristdemokraterna lyckades få de andra partierna med sig i överenskommelsen att skrota fastighetsskatten blev enorm. Göran Hägglund framstod som Alliansens frälsare där i Visby.

Men det dröjde inte länge förrän Alliansen tappade bollen. Fredrik Reinfeldt uttalade sig i en radiointervju om ränteavdragen, vilket antydde för väljarna att det inte precis skulle bli gratis att avskaffa skatten. Senare under valrörelsen, på Villaägarnas stora demonstration i Kungsträdgården, ledde Göran Skytte en paneldebatt mellan partiledarna där det blev tydligt att Alliansen, överenskommelsen till trots, inte hade snackat ihop sig om hur det skulle gå till.

Sedan dess har det, milt sagt, bara gått utför. Valvinnaren har blivit en kvarnsten. I dag avslöjas att den redan väl tilltagna kommunala avgiften som ska ersätta skatten inte alls kommer att stanna vid 4 500 kronor, utan snarare kommer att hamna på max 6 000 kronor. Då ska man komma ihåg att redan 4 500 kronor var bra mycket kraftigare än det inför valet utlovade maxbeloppet på 2 800 kronor.

I praktiken betyder det att det stora mellanskiktet fastighetsägare inte kommer att få någon skattelindring alls, utan snarast en höjning av reavinstskatten om de säljer husen. De som överhuvudtaget tjänar något på det nya förslaget är de som äger riktigt dyra fastigheter.

Man kan fråga sig vad det finns för statsfinansiella argument för denna suicidala akt. I ett läge där staten gör över 100 miljarder i vinst borde det väl ändå finnas visst reformutrymme?

Av det stora populära löftet finns snart inget kvar. Avskaffandet av fastighetsskatten har blivit en cynisk lek med ord – avgift är inte skatt, skulle George Orwell sagt. En enorm grupp människor är snuvade på konfekten. På Lidingö går dock livet vidare.

Arkiv

Fler bloggar